Jag har länge haft en svag punkt för Speyburn. Ett destilleri som man i många år bara kunde skymta när man körde förbi utanför Rothes, men som nu äntligen har öppnat dörrarna för besökare. När jag läste Allt om Whiskys intervju med destillerichefen Euan Henderson kände jag igen mig direkt.
Henderson säger precis det jag tänkt: Speyburn är en av Speysides dolda pärlor, lite som grannen Longmorn där han själv jobbat tidigare. Ett litet destilleri med stor karaktär och ett fantastiskt destillat, som jobbar tyst under radarn. "A blender's dream", kallar han det.
Det som gör historien extra fin är familjebandet. Euans pappa är Iain Henderson, ett välkänt namn inom skotsk whisky och nära förknippad med Laphroaig. Euan växte i princip upp på destillerier som Glenlivet och Bladnoch, och hjälpte pappa redan som nioåring.
Whiskyn i sig handlar mycket om gröna äpplen, gamla worm tubs och ett mälteri som väckt nya idéer. Har ni inte testat Speyburn än tycker jag verkligen ni ska ge den en chans - speciellt om ni gillar fräsch, äpplig Speyside till ett snällt pris.
Den internationella whiskydagen firas varje år sedan 2012 på den tredje lördagen i maj. Den togs fram av den skotske författaren och provsmakaren Blair Bowman. I samband med dagen har Infobae publicerat en reportage med åsikter från flera argentinska bartendrar om hur de yngres förhållande till dryckena håller på att förändras.
Kärnan är att whisky inte längre bara förknippas med äldre människor. De som dricker den i dag gör det med mer kunskap, uppskattar kvaliteten och njuter på olika sätt: ren, med sodavatten eller i cocktails. Enligt de intervjuade är cocktails den främsta bron till whisky. Emilio Torres på Enero Costanera säger att de tillför djup, struktur och identitet till drinkarna.
Bland de klassiker som nämns finns Old Fashioned, Manhattan, Whisky Sour, Rob Roy och Penicillin, som kombinerar honung, ingefära och citron. Ezequiel Cunzolo på Porte Bar påminner också om att vissa destillerier lagrar maltwhisky i 12, 15, 18 och till och med 25 år i sherryfat.
Jag tyckte om texten eftersom den inte behandlar whisky som något högtidligt. Att börja med en cocktail och sedan våga smaka den ren känns som en mycket rimlig väg, och säkert har många av oss kommit dit just så.
Skatter är inte det mest glamourösa whiskyämnet, men den här frågan påverkar vad som hamnar på hyllorna och i glasen. I september uppmanade Skottlands förstaminister John Swinney offentligt den brittiska regeringen att sänka punktskatten på sprit i höstbudgeten, efter ett möte med rådet för medlemsföretagen i Scotch Whisky Association (SWA).
I sitt budgetunderlag till finansdepartementet bad SWA finansminister John Healey att sänka punktskatten på sprit. Branschorganisationen menar att det nuvarande systemet beskattar Scotch och annan sprit upp till fyra gånger mer än öl, cider och vin, och kallar det "en trasig modell för Skottland". Den påpekar också att en höjning av punktskatten med 17 procent under tre år har minskat skatteintäkterna samtidigt som producenterna har fått mer press.
SWA framhåller att restaurang- och hotellbranschen står för 38 procent av sina totala vinster från sprit, och att kravet är en del av en bredare begäran från spritproducenter i hela Storbritannien. Swinney sa att det är tydligt att skattehöjningarna har lagt orimlig press på branschen, och SWA:s verkställande direktör Mark Kent sa att en sänkning skulle ha en påtaglig effekt för både stora och små producenter.
Branschen välkomnade också förbättringarna av marknadstillgången i USA och Indien under 2026. Själv kommer jag att följa budgeten noga: om punktskatten faktiskt sänks säger det mycket om hur allvarligt branschens argument tas.
Inför den brittiska höstbudgeten, som läggs fram nästa månad, har Scotch Whisky Association skickat sitt inlägg till brittiska finansdepartementet. Budskapet är kort: sänk skatterna, höj intäkterna och stärk landet.
Föreningens verkställande direktör Mark Kent driver tre krav. För det första en sänkning av punktskatten på sprit. För det andra att åtgärda skillnaden i beskattning mellan sprit och andra alkoholdrycker som öl och cider, en skillnad som enligt Kent har blivit tydligare de senaste åren. För det tredje stöd för tillväxt och investeringar i inhemsk produktion, så att branschen kan ta vara på exportmöjligheter. Indien, USA och Kina nämns som viktiga marknader.
Kent beskriver den nuvarande beskattningen av sprit som en ”supermoms”. Det publicerade inlägget innehåller inga konkreta skattesatser eller sysselsättningssiffror, så det känns mer som en riktningsangivelse än en detaljerad kalkyl.
Oavsett politisk ståndpunkt påminner det om att priset på en flaska whisky inte bara beror på innehållet. Skatter står för en stor del av det man betalar, och beslut i ett budgettal kan nå ända fram till barhyllan. Jag är nyfiken på vad som faktiskt kommer att finnas med i budgeten.
Den 8 oktober publicerade Scotch Whisky Association, Irish Whiskey Association och Welsh Whisky Association ett gemensamt uttalande där de meddelar att ett överklagande har lämnats in mot godkännandet av en geografisk beteckning (GI) för engelsk whisky.
De tre organisationerna säger att de hade hoppats på en lösning som skyddar integriteten i kategorin single malt samtidigt som den engelska GI:n kan gå vidare. Enligt uttalandet erbjöd de under processens gång till och med kompromisser till English Whisky Guild.
Deras kvarvarande oro gäller inte den engelska GI:n i sig, utan hur den godkändes. De pekar på inkonsekvenser i processen och på vad det kan innebära för framtida praxis, och de vill att kategorin single malt ska vila på definitioner av hög kvalitet.
Jag tycker att det här är intressant eftersom det visar hur mycket några få ord på en etikett betyder. För den som dricker låter uttrycket ”single malt” redan etablerat, men varje lands regler kan i tysthet påverka vad som hamnar i flaskan. Jag kommer att följa hur överklagandet utvecklas, och jag skulle gärna höra hur människor i andra whiskyproducerande länder ser på frågan om regionala definitioner.
Deanston-destilleriet i de skotska Highlands fyller 60 år och firar med en hel vecka. 1966 byggdes området om från bomullsspinneri till whiskydestilleri, och just den ovanliga historien är det som lockar mig med Deanston.
Firandet pågår från 11 till 17 oktober 2026. Onsdagen den 14 oktober blir det en Community Day med gratis visningar och provsmakningar för invånare i Deanston, Doune och Callander, före detta kollegor och lokala grupper. Dessutom ordnas en stor öppen dag för alla; kolla gärna det exakta datumet på destilleriets webbplats i förväg.
Programmet innehåller bakom-kulisserna-turer, provsmakningar, livemusik, en provsmakning med Master Distillers genom fyra epoker i destilleriets historia samt visningar med nuvarande och tidigare chefer. Man kan också besöka den gamla väveriet där Deanston har lagrat whisky sedan 1966. Begränsade jubileumsbuteljeringar finns att köpa.
För alla som fyller 60 år under 2026 finns ett särskilt erbjudande: till och med 21 mars 2027 kan man ta med en gäst till en gratis visning eller provsmakning. Biljetter köps på destilleriets webbplats, och vissa evenemang har begränsat antal platser.
Enligt en rapport från Central News Agency den 4 juni släppte Grand Hotel den 1 juni en begränsad upplaga av ”2026 Yuanshan Statsbanketts-whisky”, och redan inom fyra dagar hade över 60 procent sålts. Förfrågningarna har fortsatt strömma in, både på plats och online.
Drycken är inspirerad av de Gyllene Drakrummen, som öppnades igen 2026 efter en renovering, och vill föra Taiwans historia och kultur vidare till internationella gäster. Basen är OMAR single malt från Taiwan Tobacco and Liquor Corporations destilleri i Nantou, blandad med flera olika ekfat. Kärnan är bourbonfat från Skottland och Nederländerna, med tillägg av irländska bourbonfat och nya australiska ekfat. Passionsfruktfat från Puli och litchilikörfat från Changhua ger fruktiga toner, medan 10 år gamla bourbonfat och 15 år gamla PX-sherryfat ger extra djup.
Etiketten kretsar kring den Gyllene Drakfontänen, med gyllene takåsar, moln- och vattenmönster samt tall- och fågelmotiv. Dessutom har duty free-företaget Sheng Heng Chang gått samman med Kinmens kaoliangbryggeri och släppt två kaoliang från Kinmen som endast säljs i taxfreebutiker. Temat är ”Förfina den azurblå himlen, moln som sveper fram som havet”, och en av flaskorna är blandad med sprit som lagrats i över tio år.
Det jag tycker är intressant är att denna whisky inte bara kopierar det skotska sättet. Den använder lokala taiwanesiska fruktfat för att föra platsens karaktär direkt in i drycken. Eftersom taiwanesisk whisky får allt större internationell uppmärksamhet är försök som förenar hotell, destilleri och lokal frukt värda att följa.
Hioki-Kanosuke Distillery Festival 2026, som arrangeras gemensamt av Kosho Brewing och destilleriet Kanosuke i staden Hioki i prefekturen Kagoshima, äger rum söndagen den 25 oktober. Det pågår mellan klockan 10 och 16, och genomförs även om det regnar.
Platserna är Kosho Brewings destillerilager i Hioki och destilleriet Kanosuke, och inträdet är gratis. På varje plats kan man få ett gratis provsmakningsglas, och det finns whiskyseminarier, en cocktailbar, foodtrucks, livemusik, destillerirundor och en praktisk flaskfyllningsupplevelse. Det finns också ett specialprogram där Kanosukes lagringslager öppnas för besökare.
Höjdpunkten är den limiterade flaskan. ”Kanosuke Single Malt Distillery Festival 2026 limited bottle” på 700 ml kostar 16 500 yen (inklusive skatt) och säljs genom lottning. Anmälan pågår från 11 till 25 oktober, resultatet offentliggörs den 1 november och varje person kan köpa högst två flaskor. I år dyker för första gången även en miniflaska på 200 ml upp, till priset 4 950 yen (inklusive skatt). Den säljs samma dag på destilleriet Kanosuke, i begränsad mängd, i den ordning man kommer och med en flaska per person.
Det går gratis skyttelbussar från JR-stationen Ijuin, och en rundgående buss förbinder de två platserna. Den som kör bil bör veta att den inte kan smaka.
Evenemang där man i lugn och ro kan besöka japanska hantverksdestillerier är inte så vanliga, så jag är personligen glad över att det finns en miniflaska. En lätthanterlig storlek verkar dessutom passa bra för den som vill prova Kanosuke för första gången.
Källa: Hokkaido Shimbun Digital (distribuerad via PR TIMES)
Slutet på ett destilleriprojekt är alltid lite sorgligt. Owl Distillery, producenten av Belgian Owl Single Malt, låter nu sitt lager auktioneras ut i flera omgångar online via det antverpska auktionshuset Auctim. Destilleriet grundades 2004 och satsade på belgisk korn, terroiren i Hesbaye och traditionell tillverkning av single malt.
Särskilt uppmärksammade är två kopparpannor från 1898. De kommer ursprungligen från det tidigare destilleriet Caperdonich i Speyside och rymmer ungefär 11 000 respektive 8 000 liter. Även Caperdonichs ursprungliga spirit safe ingår.
Utrustningen auktioneras ut från den 29 oktober till den 12 november 2026. Det handlar om maltsilor, en valskvarn, mäsk- och lagringstankar, kylstabilisering och filtrering, ett CIP-rengöringssystem, en ångpanna och en komplett automatisk linje för påfyllning, etikettering och förpackning från 2016.
Whiskyauktionen består av nästan 3 000 lotter med cirka 20 600 flaskor, bland annat single malt på fem och tio år, Pedro Ximénez-efterbehandlingar och fatbottlingar. Även den startar den 29 oktober. Uppgifter om fler än 3 500 fat kommer separat.
Enligt uppgifterna hittades ingen köpare för hela verksamheten, varför tillgångarna nu säljs var för sig. För samlare är auktionen troligen ett sällsynt tillfälle.
Enligt Scotch Whisky Association togs tullarna på export av scotch whisky till USA bort den 24 juli 2026, efter ett undantag som hade tillkännagetts i april.
USA är den mest värdefulla exportmarknaden för scotch i världen, med ett värde på 933 miljoner pund 2025, så förändringen betyder mycket för producenterna. Föreningens internationella direktör Ian Duddy sa att återkomsten av tullfri handel gynnar företag på båda sidor av Atlanten och ger dem större förtroende att investera och växa med sin export.
Han pekade också på den bredare kedja som är beroende av spriten: tunnbindare, lantbrukare, restaurang- och hotellbranschen samt detaljhandeln, både i Skottland och i USA. Föreningen tackade alla inblandade, bland dem kung Charles III, vars nyliga statsbesök enligt föreningen hade hjälpt till. Man planerar att bygga vidare på framstegen tillsammans med partner i båda länderna.
Som någon som helt enkelt gillar att läsa om whisky känns det skönt att för en gångs skull se goda nyheter om handel. Tullar dyker sällan upp i smakanteckningar, men de påverkar i slutändan vad som finns på hyllorna och till vilket pris. Jag blir nyfiken på om utbudet av scotch på amerikanska barer förändras i höst.
Det här är ett destilleri jag tänker följa. Kythe i skotska Perthshire har börjat producera, och tanken är att återskapa egenskaper som grundarna uppskattar hos äldre Highlandwhisky.
Den första spriten rann ur pannorna den 2 juli 2026, efter byggstart 2024. Destilleriet ligger på Hills of Bendochy Farm nära Blairgowrie, i två ombyggda jordbruksbyggnader. Bakom projektet står Angus MacRaild, Jonny McMillan och Aaron Chan, och deras gemensamma intresse för äldre whisky har fått styra hela anläggningen.
Några detaljer som fick mig att haja till:
- Planerad produktion på omkring 60 000 liter ren alkohol per år, med ett mäskkar för ett ton malt och pannor på 6 000 respektive 4 000 liter.
- Golvmältat Maris Otter, huvudsakligen odlat på gården.
- Återanvänd bryggerijäst från Belhaven tillsammans med destillerijäst av M-stam med rötter i 1950-talet. Jäsningen sker i träkar och tar normalt tre till sju dagar, med utrymme för försök på upp till två veckor.
- En direkt vedeldad wash still, medan spirit still är ångvärmd. Båda är kopplade till traditionella worm tubs.
Faten blir bourbon och sherry, på sikt med tyngdpunkt på refillfat som låter destillatet tala. Men redan fatprogrammet från 2025 rymde både first fill bourbon, refill hogsheads, hogsheads som haft oloroso och sedan cream sherry, och gamla sherry butts från soleralagring. Första officiella buteljering ligger omkring åtta år bort, och lagringen sker på destilleriet.
Än finns ingen färdig whisky att smaka, bara valen av råvara, jäst, utrustning och fat att granska. Men just därför är det spännande: hur mycket av den eftersträvade gamla Highlandkaraktären finns kvar när det första glaset hälls upp?
En siffra från det aktuella Craft Spirits Data Project fick mig att fundera: i slutet av augusti 2026 fanns det 2 131 aktiva hantverksdestillerier i USA, 6,6 procent färre än ett år tidigare (2 282). För första gången stängde fler verksamheter än som öppnade.
American Craft Spirits Association (ACSA) och Park Street presenterade uppgifterna vid sin årliga ekonomiska genomgång i Washington, D.C. De avser kalenderåret 2025 och samlades in direkt från producenterna mellan juni och augusti 2026.
Volymen minskade med 8,0 procent till 11,7 miljoner lådor à nio liter, och värdet med 3,7 procent till 7,3 miljarder dollar. Hantverksspritsen står för 4,2 procent av volymen och 7,3 procent av värdet. Exporten rasade med 13,4 procent till 123 000 lådor, och heltidsjobben minskade med 25,6 procent till 21 285.
Branschorganisationerna pekar på mindre sortiment hos grossister som tömmer sina lager, exportmarknader som krymper på grund av tullar och förbudet mot direktförsäljning till konsumenter i de flesta delstater. Intressant tycker jag att andelen provsmakningsrum av hantverksintäkterna har stigit från 14 procent (2015) till 26 procent (2025).
För whiskyälskare är detta inte bara branschnyheter. Många små destillerier som vi gärna provar verkar uppenbarligen vara under press.
