Kålpudding har ett oförtjänt tråkigt rykte. Många minns den som grå och vattnig från skolmatsalen, men gjord från grunden är den söt, gyllenbrun och mustig. Och den är billig: ett kilo vitkål kostar nästan ingenting och räcker långt.
Hela hemligheten sitter i kålen, innan den ens möter färsen. Rå vitkål innehåller mycket vatten och har en skarp, nästan besk ton. Lägger man den direkt i färsen blir puddingen blöt. Fräs i stället ett kilo fint strimlad kål i smör i 20–25 minuter, tills vätskan kokat bort och kanterna fått gyllene fläckar. Ta en stor gryta, inte en stekpanna: ett kilo strimlad kål är nästan fyra liter innan den sjunker ihop, och i en vanlig panna ångar den bara.
Den mörka sirapen är till för att bryna kålen, inte för att göra rätten söt. Tillsätt den först när kålen redan mjuknat, annars bränner den fast. Sötman dämpar också beskan.
Grunden i receptet: 500 g blandfärs, en gul lök, ett ägg, 1 dl ströbröd som fått svälla i 1 dl mjölk, salt, torkad mejram och peppar. Vill man ha mer tuggmotstånd kan ströbröd och mjölk bytas mot två deciliter kokt ris; båda varianterna finns i klassiska recept.
Låt kålen svalna till rumstemperatur innan den blandas med den råa färsen, pensla ytan med lite sirap och grädda på 175 grader i 45–60 minuter. Eftersom det är malet kött ska mitten hålla 70 grader, så en stektermometer är det enda säkra sättet. Låt den vila tio minuter så att bitarna håller ihop.
Tillbehören är halva rätten: kokt potatis, en enkel sås på grädde, lite vetemjöl och en skvätt soja, och framför allt rårörda lingon, vars syra bryter av mot sirapens sötma. Det bästa av allt är att kålpudding blir lika god uppvärmd, så laga gärna dubbelt och frys in portionsbitar.
Källa: Metro Mode
Som matälskare och dotter till Södern har jag alltid tyckt att de vackraste rätterna är de som aldrig går ur modet. 2025 erkändes det italienska köket som immateriellt kulturarv av UNESCO, och det rörde mig djupt: det är ett erkännande av den kunskap, de handgrepp och den gemenskap kring bordet som förs vidare från generation till generation.
På bloggen har jag samlat de stora klassikerna som man borde prova minst en gång, från norr till söder. Vi börjar med såserna som smakar hemma: ragù alla bolognese som puttrar långsamt på söndagen, amatriciana, krämig carbonara utan grädde, pesto alla genovese och puttanesca gjord på enkla råvaror fulla av karaktär.
Sedan har vi färsk pasta och gnocchi, som för mig är ren kärlek: lasagne på äggpasta, potatisgnocchi, cavatelli, sardinska culurgiones och maccheroni al ferretto från mitt Sicilien. Varje region vårdar sina egna recept, ofta födda ur det fattiga köket och ur tanken att inget ska gå till spillo, som passatelli i buljong eller pasta med sardiner och vildfänkål.
Det fina är att man inte behöver vara kock: det räcker med vanliga råvaror, lite tålamod och doften som fyller hela huset. För mig är det att laga de här rätterna som att bli en liten flicka igen, i köket med min mormor.
Källa: GialloZafferano
Nu när hösten har kommit finns pumpa återigen överallt i butikerna. Sandra Waterschoot på Leuke Recepten samlade sina 14 favoritrecept med pumpa den 16 september 2026, och jag tyckte att listan var en bra källa till idéer. Hon beskriver pumpan som mångsidig, näringsrik och långlagrad.
Listan börjar med klassikerna: pumpasoppa och en curry med butternutpumpa, garam masala, kokosmjölk och linser. Sedan blir det mer varierat: en risotto med rostad pumpa, där en del mosas; en pumpalasagne med spenat, paprika och ricotta; och pasta med rostad pumpa, valnötter och salvia. Ugnsbakad fylld pumpa med svamp och kyckling låter också god, liksom en paj med pumpa, spenat, pekannötter och getost, och en plåtpizza med pumpa och getost på smördeg. För något oväntat finns shakshuka med pumpa och en mos med salvia och getost.
Tipsen om sorter är också användbara. Butternut är krämig, nötig och lätt att skala, och det är Sandras favorit. Hokkaido har ett ätbart skal och smakar något sötare, den gröna kabochan är fast och passar bra i currys och grytor, och den stora orangea halloweenpumpan är ätbar men har en mildare smak.
Till kombinationerna föreslår hon mjuka ostar som getost och fetaost, örter och kryddor som kanel, spiskummin, muskot, salvia, ingefära, lagerblad och timjan, nötter och frön, samt något fräscht som lime, äpple eller yoghurt. Hennes eget tips: frys in pumpabitar, så är de redo till soppor, grytor, risotto och wok. En fin lista för att avsluta säsongen.
Källa: Leuke Recepten
När hösten kommer vill jag alltid köpa kastanjer, men om jag får för många på en gång är de svåra att äta upp. Delish Kitchen har publicerat en artikel som sammanfattar hur man förvarar och förbereder kastanjer i kylen och frysen, och jag vill anteckna de viktigaste punkterna. Texten är granskad av en dietist och daterad 6 oktober 2026.
Grundprincipen är enkel: om du ska använda dem inom några dagar förvarar du dem i kylen, och om du inte hinner äta upp dem snart fryser du in dem. I båda fallen ska du innan förvaring plocka bort kastanjer med hål och torka av ytan noggrant. Kastanjer med hål eller små fläckar på skalet kan innehålla insekter, och de som flyter i vatten kan ha blivit dåliga, så det är bäst att slänga dem.
Metoden för kylen har tre steg. Först kontrollerar du att det inte finns några hål. Sedan kokar du upp mycket vatten i en kastrull, lägger i kastanjerna, stänger av värmen och låter dem stå i en minut innan du häller av vattnet. Till sist lägger du dem på hushållspapper tills de har svalnat och fukten har avdunstat, torkar av kvarvarande vatten, lindar in dem i tidningspapper och lägger dem i kylen. Artikeln anger inget specifikt antal dagar för kylförvaring utan rekommenderar bara att de äts upp så snart som möjligt.
För frysning måste du först ta bort det yttre skalet och det tunna innerskinnet. Om du fryser dem råa ska du lägga de skalade kastanjerna i vatten i cirka 5 minuter, låta rinna av, torka dem, lägga dem plant i en fryspåse och pressa ut luften. Om du fryser dem efter kokning ska du koka dem på medelvärme i cirka en timme i vatten som täcker dem, låta dem svalna, skala dem och packa dem på samma sätt. Artikeln varnar för att kokta kastanjer måste värmas upp innan de äts, och anger cirka en månad som riktmärke för förvaringstiden. För längre förvaring beskrivs också att strö över socker eller salt för att förhindra frysbrännskador.
Som extra tips: om du fryser kastanjer med skalet på och sedan doppar dem kort i hett vatten blir det yttre skalet mjukare och innerskinnet lossnar lättare. Skalade kastanjer bör läggas i vatten direkt för att ta bort beskheten. Att skala har alltid känts som det svåraste steget, så det här tipset vill jag komma ihåg.
Källa: Delish Kitchen
Ett gözlemerecept med aubergine, uppdaterat i september 2026 på Nefis Yemek Tarifleri, fångade min uppmärksamhet. Det delades av en användare som heter mutfaktutkunu0. Det är till 4 till 6 personer, tar cirka 35 minuter att förbereda och 25 minuter att laga, och görs på en sač, en välvd turkisk plåt.
Till fyllningen behövs 3 stora auberginer, 1 stor lök, 1 vitlöksklyfta, 3 gröna paprikor och 2 kapyapaprikor. Löken, vitlöken och paprikorna steks i en halv kopp olivolja, sedan läggs de tärnade auberginerna i och får koka under lock tills de är mjuka. Kryddas med salt, paprikapulver, chiliflingor och svartpeppar, tas av värmen och får svalna i en annan skål. Jag tycker att detta är en viktig detalj: en varm fyllning river degen när man kavlar ut den, så att låta den svalna är knepet.
Till degen räcker 4 koppar mjöl, 1 tesked salt och lagom ljummet vatten för en deg med medelfast konsistens. Degen vilar i 15 minuter och delas sedan i bitar stora som mandariner. Varje bit kavlas tunt, fyllningen läggs i mitten, kanterna fuktas och förseglas, och överflödig deg skärs bort. Gözlemerna steks på sač på båda sidor och serveras penslade med smör.
Ingredienslistan är kort, men resultatet ser ut som en äkta klassiker vid familjebordet. Det är en bra idé att prova i slutet av auberginesäsongen, och jag gillade särskilt smörtoppen på slutet.
Källa: Nefis Yemek Tarifleri
Stekning är en välbekant teknik, men det blir inte alltid lyckat. Jag läste en artikel från VnExpress, en sammanfattning av Nhật Minh baserad på en nyhet från ABC.net.au, med synpunkter från Tom Milligan, teknisk chef på matlagningsskolan Le Cordon Bleu i Australien. Där fanns många saker att skriva ner.
Först de fyra sätten att steka. Pannstekning använder lite olja och man vänder maten så att den blir jämnt genomstekt på båda sidor; det passar bäst till biff, kycklingbröst och korv. Wokning innebär att man rör hela tiden, oftast i 5 till 10 minuter, och för lång tid gör ingredienserna mjuka. Grund fritering täcker bara botten av maten och ger ett krispigt skal till panerade rätter. Djupfritering täcker maten helt med het olja och passar smårätter i smet och pommes frites.
Sedan fem viktiga tips. Ett: värm pannan innan du häller i oljan, och lägg bara i ingredienserna när oljan är varm, annars suger maten åt sig olja och blir seg. Två: lägg inte i för mycket på en gång, eftersom temperaturen sjunker och fukten som frigörs gör att maten kokar istället för att steka. Tre: tillsätt kryddor som timjan, lök eller vitlök i slutet, när rätten bara är några minuter från färdig, så att de inte bränns. Fyra: utnyttja restvärmen. När maten nästan är klar, ta bort pannan från plattan och låt den kvarvarande värmen slutföra arbetet. I pannrätter fungerar ett stänk citronsaft bra i slutet, och kött bör vila utanför pannan i minst två till tre minuter innan servering. Fem: titta på färg och doft. Välstekt mat har tre nyanser: ljust gyllene, mörkare guld och djupt brunt där den har mest kontakt med pannan, och en nötig doft visar att rätt gyllene nivå har uppnåtts.
Artikeln anger ingen exakt oljetemperatur, så jag håller mig till färg och doft, som den föreslår. Det som fastnade mest var tålamodet: värm pannan ordentligt och stressa inte med att lägga i mer mat.
Källa: VnExpress
Deb Perelman från Smitten Kitchen inleder sitt senaste recept med att klaga på pumpakrydda och halloweenpynt som dyker upp redan i början av september, när det fortfarande är varmt ute. Hennes svar är att hålla fast vid sommartomaterna så länge som möjligt, och resultatet är en tomatrisotto som lockade mig, trots att jag bara läst om den.
Idén kommer från hennes risfyllda tomater. Hon ville att risfyllningen skulle vara en rätt för sig, så hon rev cirka 900 g mogna köttomater till mos och byggde risotton på den, med lök, vitlök och vitt vin. Den tillagas i vatten i stället för buljong, kräver inte konstant rörande och innehåller inte massor av smör och ost.
Metoden är enkel. Hon steker en skivad röd lök i olivolja tills den är djupt gyllene och krispig, lägger hälften på hushållspapper och fräser vitlöken i kastrullen med resten av löken. Sedan rostar hon en kopp arborio-, carnaroli- eller sushiris, deglaserar med ungefär en tredjedel kopp vin och tillsätter tomatmoset och cirka två koppar vatten. Den lockförslutna kastrullen går i ugnen i 25 till 30 minuter på 175 °C (350 °F). Mot slutet rör hon om i ett par minuter tills det blivit krämigt, tillsätter smör eller olivolja och toppar med parmesan, sönderrivet basilika och de reserverade lökarna, som hon kallar ett krispigt alternativ till bacon eller prosciutto.
Det räcker till fyra portioner och tar cirka 50 minuter. Enligt hennes anteckningar kan en passerpress ersätta rivjärnet, och receptet blir veganskt om man utelämnar smör och ost. Det som lockar mig mest är att ugnen gör jobbet med rörandet, vilket frigör tid för den som lagar mat en pressad kväll.
Källa: Smitten Kitchen
Nu när hösten har kommit är pumpan tillbaka på min inköpslista, och idag fastnade jag för ett recept från Directo al Paladar som byter ut en klassisk ingrediens. Författaren, Liliana Fuchs, berättar att hennes favoritpumpasoppa inte längre innehåller potatis. I stället använder hon en grönsak som fortfarande är ganska okänd i Spanien: kålrot.
Kålrot, även kallad knölkål, är en korsblommig växt i samma familj som blomkål, kål och broccoli. Den är som bäst på hösten, precis som pumpan, så kombinationen passar säsongsmässigt. Enligt artikeln innehåller kålrot färre kolhydrater än potatis, den är lättare och har mer C-vitamin, mineraler och fibrer.
Ingredienserna som nämns är pumpa, kålrot, lök eller purjolök och, om man vill, ingefära. Man kan lägga till andra kryddor, koriander, muskotnöt eller vitlök efter smak. Texten anger inga mängder och inga detaljerade steg, så var och en kan anpassa soppan på sitt eget sätt. Det som är tydligt är att soppan är mättande, varm och lätt, och passar både som förrätt och som middag.
Till servering använder författaren ingen mjölk i sin version, men hon föreslår några alternativ: vispgrädde, naturell yoghurt, färskost eller getost. Hon rekommenderar också något krispigt vid sidan av, som krutonger eller frökex, för att skapa kontrast i konsistensen.
Jag gillar tanken på att använda säsongsprodukter som ofta går obemärkta förbi på marknaden. Nästa gång jag ser en kålrot hos grönsakshandlaren tror jag att jag tar med en hem och provar den här kombinationen.
Källa: Directo al Paladar
Många klagar på att kyckling smakar fadd hur mycket man än kryddar. Jag läste en artikel av Mohamed Salah på Al Jazeera Net som förklarar orsakerna och föreslår sex praktiska steg. Här är min sammanfattning.
Artikeln börjar med att konstatera att kycklingbröst utan ben och skinn är den mest efterfrågade biten i världen, trots det höga priset. Det beror på en marknadsföringskampanj på 1980-talet som framställde det som ett hälsosamt, fettfritt val. Den djupare orsaken är intensiv uppfödning. Moderna raser föds upp på trånga ytor och får foder som är utformat för maximal tillväxt på några veckor. Därmed minskar det intramuskulära fettet, som bär en stor del av smaken, samtidigt som vatteninnehållet ökar. Köttet blir vattnigt och släpper ifrån sig mycket vätska vid tillagning.
Artikeln rekommenderar lårbitar, vingar och underlår, som är billigare, smakrikare och förblir saftiga oavsett tillagningsmetod. De sex stegen är följande. Ett: välj kyckling från traditionell uppfödning, helst utegående, och tillaga bitarna med ben och skinn. Två: krydda i förväg och generöst med salt, svartpeppar, vitlök, rökt paprika, ingefära, yoghurt, olivolja, citronsaft och timjan. Tre: marinera i kylen i 30 minuter till 3 timmar i en syrlig marinad. Fyra: salta före tillagning, eftersom salt hjälper till att behålla fuktigheten, och att strö krydda efter tillagning ger inte samma effekt. Fem: tillsätt fett, som olivolja, helfet naturell yoghurt, tahini eller en klick smör. Sex: välj tillagningsmetod med omsorg. Att koka eller ånga minskar smaken, så det är bättre att steka i gyllene färg och tillaga till en innertemperatur på cirka 75 grader, och sedan låta det vila en stund.
Om en rätt blir fadd föreslår artikeln att man räddar den med en kraftig sås eller buljong, river sönder den i en curry eller tagine, blandar den med pesto eller lägger den i en krämig pasta eller tacos. Jag gillade rådet för att det är enkelt och inte kräver någon särskild utrustning.
Källa: Al Jazeera Net
Batagor, ett mellanmål från Bandung vars namn betyder ungefär stekta fisk- och tofubullar, har precis fått goda nyheter. Enligt detikFood har TasteAtlas 2026 placerat den på andra plats på listan över världens 100 bästa friterade rätter 2026, med betyget 4,4 av 5. Eftersom jag älskar friterad mat ville jag skriva ner receptet efter att ha läst om detta.
Receptet kommer från författaren Yenny Mustika Sari. Det räcker till 2 portioner och är lätt att göra. Smeten behöver 200 gram tapiokamjöl, 150 gram vetemjöl, 1 tärning vit tofu i bitar, 1 äggula, lite buljongpulver och 2 salladslökar, finhackade. Till kryddpastan behövs 4 schalotter, 2 vitlöksklyftor, en halv tesked vitpepparpulver samt salt och socker efter smak.
Till jordnötssåsen steker du först 3 röda chili, 2 vitlöksklyftor och en handfull jordnötter. Mal sedan allt tillsammans med 1 matsked palmsocker, salt, socker och lite vatten.
Så här gör du: låt tofun ligga i saltvatten i 5 minuter. Mal kryddpastan fint och blanda den med vetemjöl, tapiokamjöl, salladslök och äggula. Tillsätt vatten lite i taget och rör tills smeten blir tjock och lite kladdig. Hetta upp oljan på medelvärme, vänd tofubitarna i smeten, fritera tills de är gyllene och genomstekta, och låt rinna av. Servera med jordnötssås, söt sojasås och sambal.
Artikeln har också ett praktiskt tips: smeten kan göras utan fisk, vilket förenklar det. Jag tycker det passar utmärkt i hemmakökan, och jag tänker prova det i helgen, särskilt för dem som bor långt från Bandung och saknar det här mellanmålet.
Källa: detikFood
China News Service har nyligen återpublicerat en förvaringspåminnelse från den nationella nödradion om att inte tvätta ägg innan de läggs undan. Bakgrunden var ett fall i Shenyang i provinsen Liaoning, där en familj på tre personer blev sjuk efter att ha ätit omelett. Utredningen visade att orsaken var förstörda ägg, och att de hade förstörts eftersom de tvättats före förvaringen. I artikeln förklarar Sun Jing, forskare vid Hubeis akademi för jordbruksvetenskap, sambandet.
Principen är inte svår. Äggskalet har ett vattenlösligt, gelélikt skyddslager som hindrar bakterier och mögel från att tränga in och minskar fuktavdunstningen. Tvättas eller blöts ägget bryts det skyddet, och mikroorganismer som salmonella kan ta sig in i ägget. Även i kylskåpet blir tvättade ägg förstörda betydligt snabbare. Om du råkat tvätta dem bör du laga dem så snart som möjligt, eller förvara dem kallt och äta upp dem inom tre dagar.
Vad gör man om skalet är smutsigt? Experter rekommenderar att man försiktigt torkar bort lös smuts med en torr trasa eller torr papperstork. Om det finns mycket spillning eller blod är ägget troligen inte färskt från början, och då bör man undvika att köpa det. Välj gärna välkända märken från seriösa stormarknader, och ju närmare produktionsdatumet är, desto bättre. För lösa ägg utan datum finns två enkla tester. Känn på skalet: är det alltför slätt har skyddslagret i stort sett försvunnit och färskheten har sjunkit. Skaka ägget vid örat: ett färskt ägg låter nästan inte alls, medan ett äldre ägg, där vitan blivit tunnflytande och gulan lossnat, låter som ett klunkande ljud.
Sedan finns det några regler för förvaringen. Frys inte ägg, eftersom gulan då stelnar och skalet kan spricka. Förvara dem inte tillsammans med andra livsmedel: skalet bär på många patogener och smuts, så lägg dem för sig innan de går in i kylskåpet, för att undvika korskontaminering. Förvara dem med den breda änden uppåt, så att luftkammaren hamnar överst; då minskar risken att gulan sjunker mot skalet och förstörs. I kylskåpets färskvarufack, mellan 0 och 4 grader, håller vanliga färska ägg vanligtvis i en till två månader.
Det mest användbara i artikeln tycker jag är att den förklarar varför vi gör saker som vi tar för givna. När ägg ser smutsiga ut vill man tvätta dem, men det är just det steget som oftast orsakar problem. Nästa gång du ska lägga ägg i kylskåpet, tänk på den här meningen: tvätta aldrig skalet innan du förvarar dem.
Källa: China News Service
Så fort kvällarna blir svalare plockar jag fram gjutjärnsgrytan igen. Den här veckan följde jag en fin version av bœuf bourguignon som publicerades i början av oktober: högrevsbog och fransyska, pinot noir från Bourgogne, rökt bacon i bitar och svamp som bryns gyllene i smör.
Hemligheten är inte svårighetsgraden, utan långsamheten. Marinera 12 till 24 timmar med morötter, en lök späckad med kryddnejlika, vitlök och bouquet garni. Nästa dag låter man köttet rinna av ordentligt (annars kokar det i stället för att få färg), steker baconbitarna, bryner köttbitarna på hög värme, pudrar över mjöl, häller i den silade marinaden och låter det puttra i tre timmar i 150 °C.
Det som övertygade mig: duon bog (mör) / fransyska (håller formen), och tanken att aldrig laga mat med ett vin man inte själv skulle dricka. Svampen steks för sig, med ordentlig färg, och läggs i grytan först mot slutet av tillagningen. Femton minuters vila från värmen, så tjocknar såsen av sig själv.
Jag serverar det med potatismos på lättsaltat smör eller färsk tagliatelle. Och ja, det blir ännu godare dagen efter. Om du letar efter en hösträtt som verkligen doftar Bourgogne är den här värd tålamodet.
Källa: Délice et Gastronomie
