Mooi nieuws voor iedereen die van boeken over taal houdt: Superbrabants van Kristel Doreleijers heeft de Taalboekenprijs 2026 gewonnen. Daarmee is het uitgeroepen tot het beste publieksboek over (Nederlandse) taal van het jaar.
De winnaar werd zaterdagochtend bekendgemaakt in het radioprogramma De Taalstaat. De jury, bestaande uit Ton den Boon, Peter Debrabandere, Mathilde Jansen, Vibeke Roeper en Geertje Slangen, noemt het boek "geweldig leesbaar" en "geweldig leuk om te lezen".
Wat mij het meest aanspreekt in het juryoordeel: het is ook een boek waarin oude en nieuwe perspectieven op dialect met elkaar in dialoog gaan. Dialect wordt vaak gezien als iets van vroeger, dus een populair boek dat laat zien hoe die oude en nieuwe blik op streektaal naast elkaar bestaan, klinkt precies als het soort taalboek dat ik graag lees.
Doreleijers krijgt 3000 euro en een oorkonde.
De bekendmaking is hier terug te luisteren:
https://www.nporadio1.nl/fragmenten/de-taalstaat/01a12531-1368-7077-9…
Bron: Tzum
Att skriva en roman är en dröm för många av oss, men att gå från idé till en sammanhängande och levande berättelse är en verklig utmaning. Länge gick jag runt mina anteckningsböcker utan att våga börja, tills jag förstod att det krävs lika mycket kreativitet som metod. Allt börjar med en idé som inte släpper taget om dig — den du inte kan glömma är förmodligen den rätta.
Sedan behövs en stabil intrig. Treaktsmodellen hjälpte mig enormt: upptakten, konfrontationen där hindren hopar sig och sedan upplösningen. Varje scen måste ha ett skäl att finnas. Men läsarna minns framför allt dina karaktärer, så ge dem begär, rädslor och en utveckling. En bra karaktär är inte perfekt, den är mänsklig.
Jag lärde mig också att hitta mitt tempo: ett realistiskt mål, några hundra ord om dagen och en rutin. Det viktiga är inte att skriva snabbt, utan att skriva ofta. När första utkastet är klart låter man det vila, skriver om det och låter sedan testläsare läsa det — välvilliga men ärliga.
I dag är det lättare än någonsin att ge ut en bok: traditionellt förlag eller egenutgivning, papper, e-bok eller ljudbok. Men det viktigaste är att börja. Inspirationen kommer när man skriver, inte när man väntar.
Källa: Écrire un roman
Bokmässan i Frankfurt, som räknas som världens största bokmässa, öppnades officiellt onsdagen den 7 oktober 2026 i Tyskland. Enligt en rapport från ANTARA samlar evenemanget över 4 000 förlag från mer än 100 länder och regioner. Mässan pågår till och med söndagen den 11 oktober på Messe Frankfurt och väntas locka över 230 000 besökare. Mässan hölls första gången 1949.
Enligt arrangörerna fokuserar årets program på flera frågor: internationella kriser och konflikter, tillämpning och reglering av artificiell intelligens (AI), handel med upphovsrätt, barn- och ungdomslitteratur samt ljudböcker. Det finns seminarier, forum, framträdanden, boksigneringar och uppläsningar, så att förläggare, författare och medier kan utbyta idéer och läsare kan träffa författare personligen.
Rapporten uppmärksammar särskilt det gemensamma paviljongen med Kina på 336 kvadratmeter, där över 3 000 titlar och mer än 4 600 utvalda böcker visas. Paviljongen förenar bokutställning, förhandlingar om upphovsrätt, kulturellt utbyte och interaktiva upplevelser. Kinesiska förlag och kulturinstitutioner kommer att hålla 55 evenemang under mässan, allt från temaseminarier och samtal med författare till undertecknande av samarbetsavtal om upphovsrätt och presentationer av nya böcker.
Som läsare som följer skrivandets värld intresserar jag mig för två saker. Den första är hur AI kommer att diskuteras mellan förläggare och författare på en mässa vars huvudsakliga verksamhet är köp och försäljning av upphovsrätt. Den andra är uppmärksamheten kring barn- och ungdomslitteratur och ljudböcker, som visar att sättet människor njuter av berättelser fortsätter att utvecklas. Jag hoppas att Indonesien också blir mer aktivt när det gäller att presentera sina författare vid evenemang som dessa.
Källa: ANTARA News
En nyhet från Observador har skakat den franska litteraturvärlden, och den är värd att följa. En fredag i september meddelade Goncourtakademien att romanen av den haitisk-kanadensiske författaren Thélyson Orélien skulle dras tillbaka från listan över kandidater till Frankrikes viktigaste litterära pris. Akademien hänvisade till behovet av att skydda prisets integritet och sade att den motsätter sig att texter skrivs med hjälp av artificiell intelligens. Den tänker inte kommentera saken igen förrän den 6 oktober, när finalisterna offentliggörs.
Boken heter ”C'était ça ou mourir”, gavs ut i mars av Éditions du Boréal i Québec och i augusti av Éditions Grasset i Frankrike. Misstankarna uppstod den 21 september, samma dag som Orélien fick Prix Fnac för bästa roman. Ett anonymt X-konto med namnet ”Balance ton Claude” hävdade att texten nästan helt genererats av AI och att flera stycken fått ”100 % AI” i detektorn Pangram. Observador förtydligar att kontot i själva verket är ett kollektiv som bland annat omfattar essäisten och krönikören i Le Figaro Samuel Fitoussi.
Grasset, som tillhör Vivendi-koncernen, avfärdade anklagelserna som falska nyheter och menade att AI-detektorer i sig är felbenägna system. Författaren förnekar kategoriskt: han säger att de upprepningar som påpekats speglar en haitisk och karibisk litterär tradition och hans egen poetik, att han alltid har tyckt om att skriva, och att han tillsammans med sina redaktörer håller på att samla ett underlag för att bevisa författarskapet. Han har också berättat att han utsatts för rasistiska angrepp sedan han flyttade till Frankrike.
Goncourtpriset har delats ut sedan 1903 av ”Les Dix”, tio författare som varje år väljer årets bästa roman på franska. Prissumman är symbolisk, men den kan multiplicera försäljningen och antalet översättningar.
Jag kan inte veta vem som har rätt, och detektionsverktygen är faktiskt omstridda. Men fallet visar hur tungt frågan ”vem skrev detta?” har kommit att väga i litterära priser.
Källa: Observador
Svenska Akademien har meddelat att Nobelpriset i litteratur 2026 tilldelas den kanadensiska poeten Anne Carson, 76 år. Enligt VnExpress är priset värt 12 miljoner kronor (omkring 1,2 miljoner amerikanska dollar). Hon är den 19:e kvinnan att få priset på 125 år, och den andra kanadensiska författaren efter Alice Munro.
Akademien beskriver hennes verk som djärvt och kreativt, en lekfull dialog med den klassiska traditionen som skapar nya former för samtidslitteraturen. Nobelkommitténs ordförande Anders Olsson sade att hennes verk ligger i skärningspunkten mellan filologens kärlek till språket och poetens längtan efter ny mening.
Hon föddes i Toronto 1950, har studerat antikens grekiska sedan gymnasietiden och har en doktorsexamen i klassisk litteratur. Bland de verk som nämns finns Eros the Bittersweet (1986), den versifierade romanen Autobiography of Red (1998), som återskapar Geryon, monstret ur grekisk mytologi, översättningen If Not, Winter av fragment av Sappho (2002), Nox (2010), en minnesbok om hennes bror, och Float (2016), som består av 22 små volymer som kan läsas i valfri ordning.
En annan artikel i VnExpress, med titeln ”Att skriva mot leda”, beskriver henne som en författare som bryter mot konventionella litterära former och blandar det klassiska med det moderna, förnuftet med känslan och det akademiska med det tillgängliga. Hon hämtar från Homeros, Sappho, Euripides, Virginia Woolf och Marcel Proust, men berättar gamla historier på nytt och vänder på de vanliga tolkningarna.
Jag har inte läst så mycket av henne, så det som intresserar mig mest är Float, boken där läsaren själv väljer läsordning. Om du vill börja med Carson verkar den vara en intressant ingång.
Källa: VnExpress
Goda nyheter för alla som är intresserade av bokens historia: professor İsmail Erünsals privata samling med 525 verk går nu att använda digitalt. Enligt TRT Haber meddelade kultur- och turismminister Mehmet Nuri Ersoy detta.
Erünsal donerade samlingen till handskriftsbiblioteket Süleymaniye den 6 augusti. Ersoy beskriver honom som en känd profil inom studiet av den osmanska bok- och bibliotekshistorien och säger att donationen har gjort ett sekelgammalt vetenskapligt och litterärt arv till en skatt som alla kan dra nytta av. Erünsal, som byggde upp samlingen under många år med egna medel, ser verken som ett nationellt värde som anförtrotts det allmänna bästa, och säger att han skänkte dem för att de skulle skyddas bättre och för att forskare lättare skulle komma åt dem.
Det som sticker ut är hastigheten. På ungefär två månader slutfördes konservering, restaurering, digitalisering och katalogisering, och samlingen öppnades för forskare. Den går att nå på www.yek.gov.tr.
Reportaget lyfter fram några delar av innehållet. Inom litteraturen finns en divan (diktsamling) som poeten Şeyh Galib skrev för hand när han var 18 eller 19 år; den är en av samlingens 15 författarmanuskript. Den äldsta daterade kopian är Dîvân-ı Emir Şâhî från 1523. Det finns också en tidigare okänd divan av poeten Cezerî Kasım Paşa från Bayezid II:s tid, samt sällsynta texter av Keşfî och Urfalı Mustafa Hattî. Inom ekonomi och diplomati finns ett 288 sidor långt Narh Defteri (prisregister), en viktig källa för den osmanska prishistorien, och Seyfullah Agas sändebudsberättelse (Sefaretname). Mirâtü'l-Işk omtalas som en viktig källa för melamiternas historia på 1500-talet.
Sådana nyheter gläder mig: sällsynta handskrifter som stått i en enskild persons hylla i åratal dyker nu upp på allas skärm med ett klick.
Källa: TRT Haber
Den som drömmer om att ge ut en bok bör läsa SVT:s nyhet från i fredags. Sveriges Författarförbund varnar åter författare för att skriva avtal med Bookea Group, moderbolaget till hybridförlaget Lava förlag. Varningen gick ut till medlemmarna.
Orsaken är att Bookea sedan i somras är i företagsrekonstruktion, vilket enligt förbundet ökar den ekonomiska risken för författare och översättare. Förbundet kallar också hybridmodellen en problematisk mellanhand mellan författare och förlag. I en hybridmodell medfinansierar författaren utgivningen. Förbundet menar att författaren då tar en betydande del av den ekonomiska risken men samtidigt kan bli låst vid rättigheter och få begränsad kontroll över verket.
SVT redovisar några siffror. Lava kallar sig Nordens största bokutgivare och gav ut 486 titlar 2023, med en vinst på 12,3 miljoner kronor. Året därpå blev det en förlust på 9,2 miljoner. I sin ansökan till Stockholms tingsrätt skrev Bookea att man inte kunde betala löner och leverantörsskulder. Hösten 2024 hade förbundet redan varnat för orättvisa avtal och orimliga sekretessklausuler, men den varningen drogs tillbaka efter dialog med Lava.
Anna Bergius, som efterträdde grundaren Peter Norrman 2025, avgick som koncernchef i augusti. Tillförordnade vd Ann-Charlotte Baudin säger till SVT att bolaget behöver bli bättre på vissa områden och att arbetet pågår. Hon försvarar hybridmodellen med att den fyller en viktig funktion i en bransch där det är svårt att komma in.
Jag tycker att det här är en nyttig påminnelse: innan man betalar för att bli utgiven bör man läsa avtalet noga, jämföra alternativ och gärna fråga Författarförbundet.
Källa: SVT Nyheter
«Resa genom Taiwan» vann International Booker-priset i maj, men nyligen kom uppgifter om att den engelska översättningen har kränkts. Enligt en rapport från Central News Agency publicerade den engelska översättaren Jin Ling ett uttalande den 6 oktober där hon säger att ett europeiskt förlag har kränkt hennes rättigheter till den engelskspråkiga versionen och att hon har inlett rättsliga åtgärder.
Byrån som hanterar bokens internationella rättigheter, Kwang Lei International Rights Agency, publicerade också ett uttalande på kvällen den 7 oktober. Kwang Lei förklarade att man företräder rättigheterna för Spring Hill Publishing och hjälper till att ge utländska förlag tillstånd att översätta och ge ut boken på sina språk. I juni i år skickade det europeiska förlaget in ett omslag för granskning, och då bekräftade Kwang Lei att förlaget använde Jin Lings engelska översättning utan hennes tillstånd. Kwang Lei bad omedelbart om att publiceringen skulle stoppas och gjorde klart att boken inte kunde ges ut utan tillstånd, men efter flera omgångar av kontakt bestämde sig förlaget för att ge ut den ändå utan tillstånd.
Kwang Lei betonade att man aldrig har företrätt Jin Lings engelska översättning och att det ursprungliga licensavtalet inte omfattade rättigheter till den engelska utgåvan. Man beklagar att man inte då kontrollerade närmare om förlaget hade fått rätt att ge ut den engelska översättningen, och säger att man kommer att se över sina rutiner, kontrollera ursprunget och tillstånden för översättningar strängare och skärpa sina avtals- och licensförfaranden. Nu har man bett förlaget att sluta ge ut boken, stöder Spring Hill Publishings linje att säga upp avtalet och har lämnat över ärendet till advokater. Eftersom ärendet nu är i rättslig process säger man att man inte kan kommentera fler detaljer för tillfället, och rapporten nämner inte förlaget vid namn.
Det här påminner mig om att när en bok vinner priser och tar sig ut i världen måste varje länk i kedjan av översättning, licensiering och rättigheter kontrolleras noggrant. Översättarens arbete bör också synas tydligt, och jag hoppas att hur detta hanteras ger alla inblandade en rimlig förklaring.
Källa: Central News Agency
Den arabiska internationella bokmässan i Beirut hålls i år för 67:e gången, från 9 till 18 oktober 2026. Jag läste om den på Al Jazeera Net och ville sammanfatta den för alla som är intresserade av böcker och förlagsbranschen. Mässan hölls första gången 1956.
I år deltar 163 förlag, och det arrangeras cirka 100 seminarier (i evenemangets titel står det fler än 90) där ungefär 250 talare pratar om historia, geografi, politik, ekonomi, litteratur, poesi, teater, artificiell intelligens och högre utbildning.
Det som slår mig är sammanhanget. Mässan hålls efter förstörelsen som Israels krig lämnat i södra Libanon, efter en ekonomisk kris som pågått sedan hösten 2019 och mitt i följderna av USA:s och Israels krig mot Iran. Salwa Al-Senioura Baassiri, ordförande för den arabiska kulturklubben som arrangerar mässan, sa att det är en utmaning mot det befintliga att hålla mässan under dessa förhållanden, att kulturen är oumbärlig i kristider och att regionen behöver kommunikation, inte strid.
Några seminarier handlar om det kulturarv som södra Libanon håller på att förlora, till exempel arkeologiska och historiska platser. Libanons kulturminister Ghassan Salamé sa att tre av de fem slott som Unesco förtecknat som hotat kulturarv har hamnat under israelisk ockupation och att det fjärde har skadats. Mässan har också avdelningar om bokframställning, från tryckhistoria, färgseparation och bokbinderi till typografi och omslagsdesign, och sju universitet visar bokomslag som deras studenter har designat.
Mässan hölls inte 2019, 2020 och 2021 av olika skäl, bland annat protester, explosionen i Beiruts hamn och renoveringsarbeten, och den återupptogs i mars 2022. För mig bär det fortsatta arrangemanget ett enkelt budskap: även i de svåraste tiderna är boken en plats där människor möts.
Källa: Al Jazeera Net
Bilderboken Kireteru (Det är avskuret) av Noritake Suzuki har utsetts till vinnare av storpriset vid den 36:e Kenbuchi bilderbokbyprisutdelningen. Jag läste om det i en artikel på Real Sound Book och blev så glad att jag ville dela med mig.
Det som gör priset speciellt är att det avgörs av röster från läsare som besöker Kenbuchi bilderbokby på Hokkaido, inte av en expertjury. Artikeln beskriver det som ett varmt pris som ligger nära vardagen. I år valdes vinnaren bland 269 bidrag.
Kireteru (Poplar, oktober 2025) är den andra boken i serien «?och!». En aptitligt utseende rulltårta verkar vara avskuren, men oväntade saker fortsätter att hända. Enligt artikeln är det en humoristisk bilderbok som är rolig för både barn och vuxna. Den första boken, Tareteru (Det droppar), har tryckts om flera gånger, och serien har sålt över 160 000 exemplar sammanlagt.
Suzuki föddes 1975 i Hamamatsu i Shizuoka-prefekturen. Han arbetade som grafisk formgivare innan han blev bilderbokförfattare. Han har fått läsarpriset vid det 17:e Japanska bilderbokspriset för Boku no Toire (Min toalett), Shogakukans 62:a pris för barnlitteraturkultur för Shigotoba Tokyo Skytree (Arbetsplats: Tokyo Skytree), första platsen vid MOE-bilderbokbutikspriserna 2022 för Ookii Pinch Zukan (Stort problem, bildordbok) och första platsen vid 2024 års utgåva för Ookii Pinch Zukan 2.
Det jag gillar mest är att priset avgjordes av läsarnas röster. En bok som människor i alla åldrar, från små barn till vuxna, plockar upp och helt enkelt tycker är rolig har uppmärksammats. Om den här boken fångar din uppmärksamhet kan du leta efter den i bokhandeln eller på biblioteket.
Källa: Real Sound Book
Inför Banned Books Week har American Library Association (ALA) publicerat en lista över de 150 mest ifrågasatta böckerna som dokumenterats mellan 1990 och 2025. Brittany Allen på Literary Hub har gått igenom den kategori för kategori. Hennes genomgång tyckte jag var mer intressant än siffrorna i rubriken.
Först lite bakgrund: ALA:s kontor för intellektuell frihet registrerade 4 235 ifrågasatta titlar förra året, det näst högsta antalet någonsin. Av de 150 på listan är 20 klassiker för vuxna, bland annat Harper Lees Dödssynden och Maya Angelous Jag vet varför fågeln i buren sjunger, tillsammans med verk av Salinger, Twain, Wright, Morrison och Huxley. Allen blev också överraskad över att hitta nyare böcker som Yaa Gyasis Homegoing och Sara Gruens Vatten för elefanter.
Den största gruppen är ungdomslitteratur med 81 titlar. Allen noterar att böcker om kön och sexuellt innehåll har ifrågasatts oftare än böcker om vapenvåld, rasistiskt våld, psykisk ohälsa, droger eller invandrares erfarenheter. Ellen Hopkins har 14 böcker på listan och Lauren Myracle sex. Dessutom finns 11 titlar för barn och mellanåldrar, mestadels om könsidentitet eller queera familjer, som Julián är en sjöjungfru och Och Tango blir tre. Det finns också åtta serieromaner, åtta memoarer och tio romantasy-böcker, varav nio är av Sarah J. Maas.
Det dyker också upp några udda inslag: fem guider om puberteten, en antirasistisk handbok och en grupp som är svår att klassificera, med två samlingar av Rupi Kaur och en antologi med spökhistorier, vilket Allen misstänker kan vara en rest av satanpaniken.
Hennes slutsats är att bokförbjudarna visar liten logik i sina val, och hon uppmuntrar läsare att ta sig an titlarna, som finns listade på ala150.org. Jag tycker att det är ett praktiskt sätt att markera veckan: läs en av dem.
Källa: Literary Hub
Jag har i flera år följt ryktena om rättigheterna och översättningen, och nu är det dags: förlaget Azbuka ger ut Thomas Pynchons ”Against the Day” i Maksim Nemtsovs översättning. Det är författarens längsta roman, 1232 sidor, och kom först ut på engelska 2006.
På Gorky går Stanislav Raspetjenko noggrant igenom vad man kan vänta sig. Handlingen sträcker sig ungefär från 1893 till 1920-talet: från världsutställningen i Chicago till första världskriget. Omkring tvåhundra personer, släktlinjer av gruvarbetare och uppfinnare, en ockult deckare och därtill ”Chums of Chance” ombord på luftskeppet ”Inconvenience”, som ger boken en nästan äventyrlig känsla.
Jag gillar särskilt hur den andra industriella revolutionen, anarkismen, Teslas och Edisons ”strömkrig”, Michelson–Morley-experimentet och till och med Tunguskahändelsen möts i texten. Samtidigt känns den lättare att läsa än ”Gravitationens regnbåge”, och just där, skriver recensenten, ligger fällan: sluten faller inte på plats som ett prydligt pussel.
Om du saknar den ”riktiga”, ambitiösa Pynchon, och inte bara filmatiseringar som ”One Battle After Another”, är hösten 2026 ett bra tillfälle att ta itu med den tjocka volymen och ta god tid på dig.
Källa: Gorky
