Jag har druckit te i så många år och alltid blandat ihop ”tekonst” och ”teets väg”, tills jag nyligen läste en artikel om skillnaden mellan dem och äntligen förstod på riktigt. Det visar sig att skillnaden på ett enda tecken är skillnaden mellan form och ande – och att den ger upphov till två helt olika nivåer av tedrickande.
Artikeln förklarar det mycket tydligt: tekonsten handlar om ”konsten”, en synlig färdighet som går att lära sig. Från att värma koppar och skålar till att hälla vattnet från hög höjd, från gaiwanens ”tre element” till att smaka teet och känna doften – varje steg kan bemästras genom systematisk träning, och målet är estetisk njutning. Teets väg handlar däremot om ”vägen”: en filosofi där man odlar sinnet genom te, med ”harmoni, respekt, renhet och stillhet” och ”zen och te har samma smak” som grund, och målet är andlig utveckling. Enkelt uttryckt är tekonsten teknik på det konkreta planet, medan teets väg är en princip på det metafysiska planet.
Artikeln citerar en mening av tekulturforskaren Wang Ling ur boken ”Kinesisk tekultur” som verkligen fastnade hos mig: tekonsten är tekulturens yttre form, teets väg är dess ande och väsen. Hon gör också en liknelse: tekonst utan teets väg är som en kropp utan själ, och teets väg utan tekonst är ett luftslott. När man tänker efter stämmer det verkligen. Den japanska teceremonin lägger visserligen enorm vikt vid ritualen, men kärnan är de fyra orden ”harmoni, respekt, renhet och stillhet”; och bakom de tjugoen momenten i Chaoshans gongfu-te döljer sig jämlikhetsandan i ”Guan Gong patrullerar staden” och ”Han Xin inspekterar trupperna”.
Med tiden har jag själv också insett det: tekonsten är som båten, teets väg som havet; en båt utan hav saknar riktning, och utan båt är havet svårt att ta sig över. Den som vill ha mer skönhet i vardagen kan börja med tekonst: öva med gaiwan, lära sig styra vattentemperaturen, duka ett tebord. Den som söker andlig resonans kan läsa om ”noggrant handlande och sparsam dygd” i Lu Yus ”Teets klassiker”, eller i stillhet långsamt känna smaken av en kopp te.
I grund och botten är tedrickandets högsta nivå att låta konsten bära vägen och odla båda samtidigt. Nästa gång du brygger te kan du fråga dig själv: är dagens kopp konst, väg eller en samklang mellan konst och väg?
Källa: Baijiahao
Все говорят о Великом шёлковом пути, а у Сибири был свой великий маршрут — Чайный путь. И его сердцем была Кяхта, маленький городок на границе с Монголией. Недавно попался большой материал о ней, делюсь главным.
Кяхту основали в 1727 году как пограничный форпост, но очень скоро она стала главными торговыми воротами империи: через неё шла почти вся торговля России с Китаем, и прежде всего — чай. Уже в середине XVIII века здесь проходило 67% товарооборота России с азиатскими странами, а в лучшие годы городок приносил казне 8–9% всех её доходов. По подсчётам Карла Маркса, к середине XIX века в Кяхте продавали 1 миллион 750 тысяч ящиков чая в год.
Почему кяхтинский чай ценили выше английского? Всё дело в сухопутной доставке. Британские корабли везли чай через океан, и в трюмах он нередко подмокал и набирался неприятных запахов. Кяхтинский чай шёл почти целиком по суше — в Европе его хвалили за чистый вкус и красоту заварки, да и стоил он дешевле чая Ост-Индской компании. Существовала даже особая маркировка, чтобы защитить его от подмеси низкосортного английского.
Купцы-кяхтинцы — Трапезниковы, Медведниковы, Баснины, Молчановы, Лушниковы, Сабашниковы, Старцевы и другие — сколотили огромные состояния, но оставили после себя не только особняки и платья от Ворта. На их деньги открывались школы, женская гимназия, реальное училище, первая публичная библиотека и первая забайкальская газета «Кяхтинский листок». Купец Алексей Старцев подарил свой особняк отделению Русского географического общества — так появился Кяхтинский краеведческий музей, старейший музей Сибири.
Закат пришёл в конце XIX века: открытие Суэцкого канала в 1869 году, а затем Транссиб, прошедший мимо Кяхты, увели чай на другие маршруты. Сегодня это скромный пограничный город, но мне нравится мысль, которой заканчивается статья: когда в следующий раз будете заваривать чай, вспомните Кяхту.
Источник: Сибирский. Новостной
Bild: Пётр Милевский / Wikimedia Commons · Public domain
Medan matcha och grönt te får mycket uppmärksamhet i sociala medier har vitt te hittills legat i skuggan. Den tyska föreningen för te och örtte tror att detta kan förändras, enligt ett pressmeddelande från den 9 mars 2026.
Vitt te görs av de unga knoppar och blad som kommer från teplantan Camellia sinensis och bearbetas knappt alls. Bladen vissnar i 24 till 72 timmar i en skuggig, väl ventilerad miljö och torkas sedan i solen eller vid låg temperatur. På så sätt bevaras det silvriga dunet på knopparna, och smaken blir mild, lite sötaktig till blommig. Vitt te är bara lätt fermenterat, cirka 5 till 10 procent, innehåller mindre tanniner och mindre koffein än grönt te och är rikt på antioxidanter som katechiner och polyfenoler.
Föreningen rekommenderar vanligtvis vatten på 70 till 80 grader. Nybörjare får tips om Pai Mu Tan (blommig, från provinsen Fujian), den kraftigare Shou Mei och den speciella sorten Silver Needles. Kyra Schaper från föreningen beskriver den återhållsamma mildheten som en överraskning för dem som vanligtvis dricker svart eller grönt te.
Jag tycker om tanken att vissa teer inte övertygar med första klunken, utan först med den andra. För den som vill närma sig fina aromer i sakta mak är detta en bra början.
Källa: Deutscher Tee & Kräutertee Verband
ANTARA har skrivit om Eko Wuryanto, teföretagare i byn Kemuning i Ngargoyoso, Karanganyar i Centraljava. 2012 lämnade han sitt jobb som anställd eftersom han såg potentialen i Kemuning-te, som då ännu inte var särskilt känt bland turister.
Startkapitalet var cirka 8 miljoner rupiah, med enkel utrustning, delvis tillverkad av honom själv. Den första vinsten var bara omkring 300 000 rupiah i månaden, och produktionen på cirka 50 kilo i månaden såldes inte alltid. Nu bearbetar hans verksamhet tillsammans med 26 odlare på cirka fem hektar 5 till 6 ton te i månaden och betalar minst 5 000 rupiah per kilo färska skott.
Produkterna är inte bara vanligt te: det finns också grönt, svart, vitt, jasmin-, ingefärs-, citrongräs-, frukt-, kryddte och matcha. Det finns även Rako-te, som smakar likt kaffe och enligt honom växer på mark som tidigare var kaffeodlingar. Den månatliga omsättningen steg från cirka 85 miljoner rupiah 2023 till 250–300 miljoner 2026, och antalet återförsäljare ökade från 235 till cirka 620. Efter att ha deltagit i en utställning i Surabaya träffade han köpare från Boyolali, som nu beställer cirka 3 000 produkter per dag. Verksamheten är ett mikro- och småföretag som stöds av Indonesiens centralbank.
Det som fastnade mest för mig var hans påstående att vinsten inte bara är till för honom själv. Berättelser som denna påminner om att en kopp lokalt te kan betyda försörjning för många bondefamiljer.
Källa: ANTARA News
Enligt en rapport från CNA den 5 oktober har inköpspriset på teblad i Mingjians kommun i Nantou härad sjunkit till ett nyligen uppmätt lågt, medan produktions- och materialkostnaderna fortsätter att stiga. Teodlare och hela leveranskedjan hamnar därmed i kläm.
Häradschefen i Nantou, Hsu Shu-hua, sa att hon har fört odlarnas oro vidare till jordbruksministeriet och bett centralregeringen om konkreta åtgärder. Hon sa att ministeriet tidigare hade angett att stödet delvis skulle gå till odlare och delvis till teförsäljare. Hon bad också lagstiftarna att hjälpa till i kontakterna med ministerierna och sa att häradet kommer att samarbeta kring alla stöd och tillsammans med Mingjians lantbruksförening undersöka försäljning och inköp. Hon påpekade även att försäljningen till köpare i Kinas fastland har minskat och att häradet utvecklar försäljningskanaler i andra städer.
En annan kandidat till posten som häradschef, Wen Shih-cheng, förespråkar högre stöd. Han vill att livsmedels- och jordbruksmyndigheten höjer stödet till 3 nya taiwanesiska dollar per catty, ungefär 5 dollar per kilo. Han säger att han och kommunalrådet i Mingjian har tagit upp frågan med tjänstemän i centralregeringen flera gånger.
Nyheten fick mig att tänka på att när vi dricker te ser vi teet och doften, men bakom det finns odlarnas oro över prissvängningarna. Oavsett hur det slutliga stödet ser ut hoppas jag att teodlarna får en rimlig inkomst, så att taiwanesiskt te kan behålla sin kvalitet.
Källa: CNA
När vädret svalnar lyfter det hampshire-baserade företaget Ahmad Tea fram en serie höstblandningar: Chai Spice, Cinnamon Haze, Vanilla, Cinnamon & Apple, Blackcurrant Burst och Rooibos & Cinnamon. Rubriken talar om fem sorters te, men listan innehåller faktiskt sex.
Resonemanget är att varma kryddor, mogen frukt och söta dofter känns rikare och mer mättande när det är kallt. Företaget betonar att de tillsatta smakerna ska komplettera teet snarare än överrösta det, så att den friska karaktären hos bra kenyanskt och andra östafrikanska svarta teer bevaras.
Det finns även matchningsförslag. Kryddigt te passar till gröt, ugnsbakad frukt och kakor, vanilj passar till pudding och sötsaker, fruktiga blandningar skär igenom rik mat och kraftiga svarta teer passar till en ordentlig frukost. Rooibos & Cinnamon är koffeinfritt och därför ett bra val på kvällen.
Artikeln noterar också att doft och smak är knutna till minne och årstid, vilket förmodligen är anledningen till att kanel, vanilj och äpple känns så tröstande i oktober. Smaksatta blandningar är inte allas idé om seriöst te, men jag gillar resonemanget om balans. Jag skulle vara nyfiken på vilka av dessa kombinationer teälskare här faktiskt tar när kvällarna blir mörka.
Källa: Tea & Coffee Trade Journal
Lidl GB har lanserat Way To Go! Tea, som företaget beskriver som det första teet i Storbritannien som utformats för att direkt bidra till att täppa till gapet i kenyanska teodlares skäliga inkomst. Det kom ut i butikerna i slutet av september, i samband med Fairtrade Fortnight.
Idén är enkel. Bönderna får fortfarande Fairtrades minimipris och Fairtrade-premien, och utöver det går ett extra belopp per kilo till småbrukare i Kericho i Kenya. Lidl arbetade tillsammans med Fairtrade för att räkna fram ett referenspris för skälig inkomst för detta te. Fairtrade säger att endast var femte kenyansk teodlare för närvarande tjänar tillräckligt varje månad för att täcka det nödvändigaste.
Produkten är ett kenyanskt ensortsté för 1,99 pund för 80 tepåsar, tillverkade av 100 % växtbaserade fibrer som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara. Lidl uppger också att allt deras egenmärkta svarta, gröna och rooibos-te nu är certifierat av Rainforest Alliance eller Fairtrade, och att de var den första brittiska detaljhandlaren som genomförde en konsekvensbedömning för mänskliga rättigheter gällande kenyanskt te.
Man glömmer lätt hur många händer en billig kopp te passerar. Jag gillar att lanseringen sätter en konkret siffra på frågan om rättvis lön, i stället för bara en logotyp på förpackningen.
Källa: Tea & Coffee Trade Journal
Världsteutställningen i Nantou öppnade den 3 oktober och pågår till den 11 oktober, sammanlagt nio dagar. Livsmedelsmyndigheten vid jordbruksministeriet har inrättat en "paviljong för ekologiskt te" på området, i hopp om att besökare ska lära sig om Taiwans terroir genom att dricka te.
Sedan 2019 har myndigheten stött varumärkesbyggandet för taiwanesiskt ekologiskt te, och sedan 2022 har den anlitat Tzu Chi-stiftelsen för utveckling av ekologiskt jordbruk att samla ekologiska teodlare och varumärken från hela ön under namnet "Organic Island Tea". I år ställer 106 ekologiska teodlare från 16 härader och städer ut, vilket är mer än en tredjedel av alla ekologiska teodlare på Taiwan. Teerna omfattar grönt, gult, vitt, Baozhong, oolong, Oriental Beauty, rött oolong och svart te.
Årets tema är "Fotosyntesstudier", som undersöker hur tebladens fotosyntes hänger ihop med samexistensen mellan te och miljö, och kombinerar rumsliga utställningar, provsmakningar och interaktiva upplevelser. I paviljongen presenterar kursen "Ö-teets skyltfönster" de 106 deltagande varumärkena, och salongsforumet "Fotosyntesstudier: tvärvetenskapliga teexperiment" äger rum. Varje dag serverar dessutom 28 grupper av teodlare te personligen vid teborden på plats. Jordbruksministeriets forskningsinstitut för te- och dryckesgrödor har inrättat ett "Taiwanesiskt teodlingsinstitut" som kombinerar traditionell tekonst, AI-stödd teval och tearomaupplevelser.
Det jag tycker är mest intressant är upplägget där teodlarna själva serverar teet på plats. Att höra direkt från dem som odlar teet gör större intryck än att bara titta på utställningarna. Om du får chansen att besöka Nantou är det ett bra tillfälle att lära känna den stora smakrikedomen i taiwanesiskt te.
Källa: CNA
Det statliga teföretaget ÇAYKUR (Çay İşletmeleri Genel Müdürlüğü) meddelade i sitt besked från den 28 augusti 2026 att inköpskampanjen för färska teblad från tredje skörden öppnar den 1 september.
Enligt beskedet avslutades inköpen av andra skörden, som började den 8 juli, den 28 augusti. Företaget uppger att det spridit inköpsschemat för andra skörden över en längre period för att ta hänsyn till områden där teet mognar senare. Producenterna uppmanades att visa samma omsorg under tredje skörden. Företaget säger också att det kommer att fortsätta publicera meddelanden under hela skörden, och att berörda parter bör följa dem.
Texten uttrycker dessutom hoppet om att 2026 blir ett riktigt lönsamt år om tredje skörden går bra. Det finns ingen prisinformation i texten.
Som teälskare tycker jag om att veta att det bakom varje kopp finns ett sådant schema och så mycket arbete. Att skörda flera gånger om året på de regniga sluttningarna vid Svarta havet gör att te blir mer än en vana för oss, nämligen en kultur. Hur gillar du ditt te: i vilken kanna och hur starkt bryggt?
Källa: ÇAYKUR
Matcha är inte bara malda gröna teblad. Enligt en genomgång av ANTARA är det en traditionell japansk metod för odling och förädling som kräver stor precision, och varje steg påverkar färgen, doften och den naturliga umamismaken.
Det första steget är skuggning. Ungefär tre till fyra veckor före skörden täcks teplantorna med nät eller halmmattor (kanso) som blockerar mellan 70 och 90 procent av solljuset. Mindre ljus ökar klorofyllhalten så att den gröna färgen blir djupare, och halten av L-teanin stiger också. Det andra steget är skörden. De yngsta skotten plockas från första skörden (shincha), eftersom de är rikast på näring och antioxidanter.
Det tredje steget är ångning: bladen ånga i 15 till 20 sekunder inom några timmar efter plockningen, för att stoppa den enzymatiska oxidationen och bevara färgen. Det fjärde är torkning utan att rulla bladen, följt av sortering för att ta bort stjälkar och grova fibrer; resultatet kallas tencha. Det femte är att långsamt mala tencha i en kvarn av granit (ishi-usu), som bara ger 30 till 40 gram per timme, så att friktionsvärmen inte förstör doften.
Jag gillade att artikeln förklarar varför ceremonimatcha skiljer sig från matcha för matlagning: allt beror på omsorgen vid skuggningen och renheten i tencha. När man vet hur processen går till blir det högre priset på matcha mycket mer begripligt.
Källa: ANTARA News
Den 8 oktober meddelade Shizuoka Tea Commercial Industry Cooperative att de den 31 oktober kommer att arrangera ”Chaloween”. Det är ett evenemang som blandar te och Halloween och hålls på Keyaki-gatan i staden Shizuoka.
Arrangörerna säger att de har förberett en rad aktiviteter för att liva upp gatan och att det kommer att finnas gott om tebodar. Det går inte att läsa om vilka program eller tider det gäller på annonssidan; detaljerna ska finnas på evenemangssidan för varuhuset Matsuzakaya i Shizuoka. Enligt kooperativets meddelande publicerades även en musikvideo för Chaloween samma dag.
Kontakt: Shizuoka Tea Commercial Industry Cooperative (plan 1 i Shizuoka tehus, tel. 054-271-1955).
Te brukar kännas lugnt, så det känns fräscht för mig att njuta av det tillsammans med halloweenkostymer. Jag tror att det kan vara ett enkelt sätt för unga och familjer att komma i kontakt med te, en smart idé från Shizuoka, teodlingens land. Jag ska hålla koll när fler detaljer kommer.
Källa: Shizuoka Tea Commercial Industry Cooperative
Den 5 oktober lanserade Ito En i hela Japan två nyheter i sitt matchadrinksmärke ”matcha LOVE”: en ”matchakaffelatte” och en ”matcha-Mont-Blanc-latte”.
Matchakaffelatten finns i en flaskburk på 280 ml och kostar 270 yen (inklusive skatt). Den görs med 100 % japansk matcha och kaffe och är inspirerad av den populära ”dirty matcha”, men innehåller ingen espresso. Matcha-Mont-Blanc-lattén finns i en burk med bred öppning på 170 g och kostar 194 yen (inklusive skatt). Den görs också med 100 % japansk matcha och ska enligt uppgift ha en söt smak som av rostade kastanjer. Båda kan drickas varma eller kalla.
Dessutom har matcha-bärlatten och matcha-mandellatten, som lanserades i mars, uppdaterats så att de kan serveras både varma och kalla. De säljs från samma dag, den 5 oktober, för 270 yen (inklusive skatt). Det finns också en samarbetsprodukt med niko and ... COFFEE, som erbjuds i tre dagar endast, från 10 till 12 oktober, på ”UNI9UE PARK MARCHE'26” i Shinagawa. Bland annat en matchakaffesmoothie kostar där 680 yen (inklusive skatt).
Det är produkter som ligger en bit från teet i teceremonin, men jag tycker det är intressant hur matcha har spritt sig som en så vardaglig dryck. Jag tror att många vill prova den varma versionen i höst.
Källa: Ito En
