Ozon kan få myror att attackera sina egna kamrater i boet

Myrkolonier fungerar på doft. Kamrater känner igen varandra på en kemisk signatur, och allt som luktar fel behandlas som inkräktare. En ny studie från Max Planck-institutet för kemisk ekologi undersöker vad som händer när luftföroreningar förändrar den doften.

Forskarna, ledda av Nan-Ji Jiang och Bill Hansson tillsammans med Markus Knaden, exponerade sex myrarter för 100 miljarddelar ozon i 20 minuter, en nivå som ofta mäts under sommaren i drabbade områden, och förde sedan tillbaka myrorna till sina kolonier. Fem av de sex arterna attackerade eller hotade de ozonexponerade kamraterna. Undantaget var den klonala rovmyran Ooceraea biroi, som inte visade någon aggression, kanske för att den förökar sig genom kloning och saknar drottning.

Mekanismen är elegant. Myror bär små mängder alkener i kolonins doft, och ozon bryter kol-kol-dubbelbindningarna i dessa molekyler. Alkaner, som utgör större delen av signaturen, påverkas inte. Gaskromatografi på enskilda myror bekräftade förändringen i alkenerna.

Det fanns också långsiktiga effekter. I ozonförorenade kolonier av O. biroi höll de vuxna sig längre bort från sina larver, och många larver dog. Eftersom ozon i stort sett uteslöts som direkt orsak misstänker författarna att den kemiska kommunikationen mellan vuxna och larver hade störts.

Vad jag tar med mig är hur ömtålig den osynliga sidan av kolonilivet är. Artikeln, publicerad i PNAS 2026, antyder att andra sociala insekter, som bin, också kan påverkas. Den är också en tyst påminnelse till alla som håller en koloni inomhus om att tänka på luftkvaliteten runt boet.

Källa: Phys.org (Max Planck Society)