Barbara Cassin och orden som glider undan

Bland nyheterna som Franska akademien uppmärksammat fanns en bok som genast fick mig att vilja skriva om den här: Les Mots qui fuient av Barbara Cassin, som kommer ut på Flammarion den 30 september 2026. När man ägnar sin tid åt att lära sig och utbyta språk berör frågan om hur orden lämnar oss en nära.

Utgångspunkten är enkel: hur glider orden undan, finns det sätt att hålla kvar dem, och vad gör åldrandet med språket? För att svara valde författaren, som är ledamot av akademien, samtalet. Hon samtalar med poeten Michel Deguy, neurovetenskapsmännen Laurent Cohen, Raphaël Gaillard och Marc Verny, psykoanalytikerna Françoise och Jean-Jacques Gorog, filmskaparen Nurith Aviv, filosofen Alain Badiou, antropologen Vinciane Despret, men också med flera artificiella intelligenser som Daphné Marnat har satt igång.

Den röda tråden kan sammanfattas i en fråga: är glömska villkoret för minnet? Genom dessa samtal ser boken både på det personliga åldrandet och på vår tid.

En mening som citeras i presentationen har fastnat hos mig: "Glömskan börjar med egennamnen." Den som någon gång har letat efter ett namn på tungspetsen, på sitt modersmål eller på ett främmande språk, vet precis vad det handlar om.

Jag har inte läst den än, så jag tänker inte uttala mig om hur lyckad den är. Men att låta artificiell intelligens vara en av samtalspartnerna i en bok om ordens minne tycker jag är ett intressant val. Jag skulle vara nyfiken på att läsa era egna erfarenheter av ord som flyr, på vilket språk som helst.

Källa: Franska akademien