Björkbarksmjöl: ett gammalt svältmat och hur man skördar det utan att skada trädet

Jag trodde alltid att trädbark bara tuggades i desperata överlevnadsberättelser. Den här guiden från Survival Sullivan ändrade min uppfattning: de inre skikten av vissa träd, särskilt björk, har i generationer omvandlats till mjöl, och processen är enklare än jag väntat mig.

Det man vill ha är inte den papperstunna yttre barken, som är så bra som tändved. Det är kambiet och det tunna, mjuka floemet under. Man skalar bort det yttre lagret och använder sedan en dragkniv eller skrapa för att separera innerbarken från veden, och tar tillvara på att inte gräva in i själva veden. Artikeln nämner att skandinaver och nordamerikanska urinvånare bakade bröd, kakor och kex av det.

Bearbetningen är vanligt köksarbete. Torka remsorna noggrant i ugnen eller en torkapparat, krossa dem i en matberedare och jämna sedan till med en kavel i en lyspåse, eller i en mortel för ett finare resultat. Författaren säger att mjölet ger bakverken en jordig, tät textur och en svag sötma.

Det jag uppskattade mest var varningen om skörden. Barken växer inte tillbaka så fort som folk tror, och ett sår bjuder in sjukdomar och skadedjur. Rådet är att ta bark från träd som ska fällas, redan ligger ner eller har blåst omkull, och från ett stående träd bara några lodräta remsor, aldrig en ring runt stammen, eftersom det dödar trädet.

För den som gillar bushcraft-tanken att använda det skogen erbjuder är det en bra påminnelse om att skicklighet och etik hör ihop. Experimentet lämnar jag gärna åt en omkullfallen björk.

Källa: Survival Sullivan