FPV-idéer som tyst försvann (och kanske förtjänar en comeback)

Oscar Liang har precis publicerat en rolig lista över FPV-trender som aldrig blev mainstream, och att läsa den var som en resa genom hobbyns historia. Hans poäng är att försvinnandet inte betyder att idén var dålig. Ibland gick tekniken helt enkelt en annan väg, eller så vann en billigare lösning.

Ta de vinklade motorfästena från omkring 2014 och 2015. Kilar under motorerna lutade dem framåt, så att quadden inte behövde nosa så mycket vid hög fart, vilket dessutom kunde minska luftmotståndet. Ramarna blev lättare och piloterna vande sig vid branta kameravinklar, så den extra hårdvaran var inte längre värd besväret. Specialanpassade PDB-bottenplattor för ramar som ZMR250 gjorde byggen mycket snygga, men passade bara ett fåtal ramar, och moderna flygkontroller och 4-i-1-regulatorer integrerar redan det mesta av detta.

Mjukt monterade motorer var ett stort ämne runt 2017, när gyrobrus var ett verkligt problem. De lade till vikt och lösa skruvar, och det som verkligen gjorde slut på dem var att flygkontrolltillverkarna började montera gyrot eller hela kortet mjukt, samt att filtreringen i Betaflight blev betydligt bättre. Nylonfästen skulle fungera som mekaniska säkringar vid en krasch, men de gick ibland sönder vid små kullerbyttor, så metallen vann.

Min favorit från listan är Chickadee Polystack från 2016, en stapelbar, modulär flygkontroll med öppen källkod där man bara lägger till de moduler man behöver, nästan som Lego. Den förlorade eftersom moduler kostar pengar och plats, medan vanliga flygkontroller fortsatte att lägga till OSD, BEC, blackbox-minne och fler UART-portar på ett billigt kort. Listan tar också upp 3D-stereoskopiska FPV-kameror, servolutade armar, 16x16 mm-stackar och 4- till 6-bladiga propellrar på 5-tumsquads.

Personligen tycker jag att den modulära flygkontrollidén är mest intressant att återuppta, även om ekonomin aldrig riktigt gick ihop.

Källa: Oscar Liang