Jag har länge gått med alldeles för tung ryggsäck, men nyligen läste jag en guide om lättviktsvandring som fick mig att tänka om. Grundidén är enkel: börja med de tre stora — tält, ryggsäck och sovsystem. Väljer man lätta varianter där kan man kapa flera kilo direkt.
Det som hjälpte mig mest var att väga all utrustning och lägga in vikterna i ett kalkylblad. Då ser man snabbt vad ryggsäcken egentligen består av. Ett bra riktmärke är 'tre för tre': tält, tom ryggsäck, sovsäck och liggunderlag får tillsammans väga max tre kilo.
Sovsäcken är ett enkelt ställe att spara på — dun isolerar bättre än syntet till lägre vikt, och ett uppblåsbart liggunderlag packar mycket mindre än ett skumunderlag. Köket kan också bli lättare: ska man bara koka vatten räcker ett litet toppmatat gaskök.
Det viktigaste jag lärt mig är att våga ta bort i stället för att lägga till. Lämna 'bra att ha'-prylarna hemma, så orkar du gå längre och njuter mer av naturen i stället för att stirra på fötterna.
Källa: Scandinavian Outdoor
En av de mest ärliga utrustningsberättelserna jag läst på sistone kommer från The Trek. Katie Jackson bytte sitt tält Durston X-Mid Pro 1 mot en Zpacks Hexamid Pocket-tarp för en höstvandring av Long Trail i Vermont, främst för att bära mindre vikt. Bytet sparade 11,6 uns, det mesta genom att hon slutade med myggnätet och golvet.
Överraskningen är att den verkliga vinsten låg i volymen. Tältet packade till ungefär 3,5 liter medan tarpen tog upp bara 0,7 liter, vilket gav plats för mer mat i en liten ryggsäck. Under 13 nätter sov hon under bar himmel två gånger, i trailens träskydd tio gånger och satte aldrig upp tarpen, men hon kände ändå nyttan av den lättare och mindre utrustningen.
Hon är också öppen om nackdelarna hon upptäckte på senare resor. Utan nätet fick hon sämre vindskydd än väntat, nätter under noll kändes kallare och i dammiga områden vaknade hon med sand och grus. Utan golv blir regn som skvätter från hårt packad jord och grundvatten större problem, så valet av lägerplats är mycket viktigt. Insekter och integritet är de självklara kostnaderna.
På den positiva sidan var det mycket mindre kondens, DCF-tyget torkar på några minuter i solen och det finns helt enkelt färre saker som kan gå sönder: inga dragkedjor, inget golv att riva, en enda stång. Hon gillar att kunna se stjärnorna, och en gång vaknade hon och fick se ett bergslejon några meter bort.
Hennes slutsats är att det inte finns ett enda rätt svar. För Continental Divide Trail valde hon ett tält utan tvekan, på grund av höjden, vinden och monsunvädret. Det uppskattade jag: ultralätt handlar om att anpassa utrustningen efter resan, inte om att jaga den lägsta siffran på vågen.
Källa: The Trek
En ultralätt packlista i OUTDOOR Magazin i augusti fick min uppmärksamhet, framför allt för att den inte börjar med den dyraste utrustningen. Författaren Robert Klink sätter gränsen för ultralätt vid en baslast under fem kilo, alltså utan mat, vatten och bränsle.
Hans utgångspunkt är de "stora fyra": tält, ryggsäck, liggunderlag och sovsystem. Här kan man spara mest vikt, men också lättast bli alltför radikal. Som lätt tält nämner han en modell i Dyneema, till exempel Tarptent Rainbow Li, och som bekvämare alternativ Durston X-Dome 1. Ryggsäckar sträcker sig från Zpacks Nero på 38 liter till betydligt billigare modeller från Naturehike eller Quechua.
Hans råd om liggunderlaget är det mest övertygande. Där ska man spara minst, eftersom dålig sömn förstör varje tur. Han förespråkar också lätta skor, eftersom vikt på fötterna känns mycket mer än vikt i ryggsäcken.
Prisfrågan är också intressant. Enligt artikeln går det att sätta ihop en fungerande lista för 500 till 800 euro. Den blir bara lite tyngre och skrymmande. Riktigt högklassig utrustning kostar däremot långt över 5 000 euro. Ultralätt behöver alltså inte vara dyrt.
Min slutsats efter läsningen: börja med gedigen utrustning, kontrollera efter varje tur vad som verkligen störde, och uppgradera först sedan målinriktat, helst först liggunderlag, sovsystem och tält. Det tar jag med mig som riktlinje.
Källa: OUTDOOR Magazin
Brad McCartney, en australiensare som har fullbordat Triple Crown (PCT, CDT och AT), publicerade i juli 2026 sin lista över lätt vandringsutrustning. Den är en användbar referens om du vill lätta på ryggsäcken. Hans mål är en basvikt under 10 lb (4,5 kg). I praktiken ligger han oftast under 13 lb (6 kg), och det stiger till cirka 20 lb (9 kg) i mycket kallt väder med snöskor och vinterkläder.
Kärnutrustningen, alltså ryggsäck, vandringsstavar och sovsystem, väger cirka 5 lb (2,28 kg). Den omfattar Zpacks Arc Haul Ultra 50 L-ryggsäcken (585 g), Zpacks Plex Solo-tältet (395 g), Gossamer Gear LT5-stavarna (280 g), Sea to Summit Spark-sovsäcken (665 g) och Therm-a-Rest NeoAir XLite NXT-madrassen (350 g). Köksutrustningen är liten: en PocketRocket Deluxe-brännare, en 550 ml kastrull i titan och en spork, cirka 171 g totalt.
Några av hans tips fastnade hos mig. Lättare tält, madrasser och sovsäckar ger avkall på hållbarhet och isolering, så prioritera isolering under nollstrecket och kontrollera madrassens R-värde. En quilt fungerar bra över noll grader, medan en sovsäck är bättre under. Kolfiberstavar är lättare men kan gå av, medan aluminiumstavar kan böjas tillbaka. Regnbyxor fungerar även som vindbyxor, och en regnjacka kan användas i sängen för värmen.
Jag gillar att han är ärlig om avvägningarna, bland annat att kall blötläggning av mat inte passade honom. Sidan innehåller dock affiliatelänkar, så det är bra att ha i åtanke när man läser utrustningsrekommendationerna.
Källa: Bike Hike Safari
När man försöker lätta på ryggsäcken är kläderna ofta det första där man packar för mycket. Guiden om trelagerssystemet som François Jourjon publicerade på Randonner Malin verkade vara en bra grund för mig: använd så få kläder som möjligt för maximal effekt och håll en behaglig temperatur både när man går och när man stannar.
Det första lagret, närmast huden, ska transportera bort svett och torka snabbt. Författaren avråder från bomull, som tar upp fukt och kyler ner, och jämför snabbtorkande syntetfibrer med merinoull, som är varmare men känsligare. Det andra lagret isolerar genom att hålla kvar luft: fleece eller syntetfyllda jackor, som skyddar även när de är fuktiga, eller dun, som isolerar mycket bättre per vikt men tål fukt sämre. Det tredje lagret stoppar vind och regn samtidigt som svett kan ta sig ut, för det är ingen idé att undvika regnet bara för att bli genomblöt av sin egen svett.
Det jag tyckte var mest användbart för en lätt ryggsäck är att man inte alltid behöver alla tre lager. I kraftig vind utan större kyla kan man kombinera en merinot-tröja med en andningsbar regnjacka. I torrt och mycket kallt väder räcker ett basskikt och ett eller två mellanlager. Vissa plagg har flera funktioner, till exempel softshell eller vindtäta fleecetröjor, vilket gör att man kan minska antalet plagg.
Det sista rådet är att inte klä sig för varmt när man går: man svettas och fryser sedan när man stannar. Det är bättre att ta av ett lager innan man börjar svettas, och använda ventilationen, till exempel dragkedjorna under armarna. En enkel artikel, men en som hindrar dig från att bära runt på en hel hög kläder.
Källa: Randonner Malin
Decathlon lanserar under varumärket Simond en ultralätt trekkingserie för långvandrare och fastpackers. Enligt Outdoor Magazin lyder mottot: "Njut av turen, bär inte packningen." Fem produkter står i fokus, och siffrorna är intressanta för den som räknar gram.
Trekkingryggsäcken MT900 UL 50 l väger 880 g. Den är tillverkad av vattenavvisande 100D-polyamid och har rolltopp, stora ytterfickor och ett ventilerat, höjdjusterbart bärsystem. De kolfiberstavar av modell Sprint väger 184 g styck (110 till 130 cm, 36,5 cm ihopfällda). Dunquilten Sprint 0 °C väger 640 g i storlek L, använder 900 cuin RDS-gåsdun och packas till 33 × 18 cm.
Luftmadrassen MT900 väger 615 g (570 g utan påse), är 9 cm tjock och har ett R-värde på 5,4. Redaktionen påpekar att R-värdet inte alltid är helt meningsfullt. Höjdpunkten är det tvåpersoners Dyneema-tarptältet: 510 g, ytterduk i DCF15, golv i DCF18, vattenpelare på 15 000 respektive 20 000 mm, uppsättning med två trekkingstavar och vindtåligt upp till 70 km/h. Pris: väntas bli 749,99 € från maj 2026.
Det är intressant att Dyneema nu kommer ner i prisklassen för en stor handlare. Den som verkligen vill spara vikt bör ändå väga upp utrustningen själv, eftersom det är tillverkarens siffror.
Källa: Outdoor Magazin
Jag läste en lista över bergsutrustning med en basvikt på 2,8 kg, publicerad av ULコンパス (UL Compass) och uppdaterad i februari 2026. Den är skriven av Karu-kichi, som har sysslat med ultralätt i nio år, och vikterna är uppmätta med en elektronisk våg, inte hämtade ur kataloger. Förutsättningarna är en säsong utan snö, höjd kring 2 000 m, två nätter och tre dagar, cirka 20 km gång per dag och nattemperaturer ner till 1 °C.
Summan är 2 863 g, fördelad på bärande 486 g, sömn 651 g, klädsel 818 g, mat 259 g och stöd 649 g. Ryggsäcken är en Yamato MINI2 (448 g), skyddet en Zpacks Hexamid Pocket Tarp (142 g), sovsäcken en CUMULUS X-LITE200 (297 g) och liggunderlaget 75 g. Redan siffrorna är lärorika.
Författaren säger att hans upplägg vilar på fyra idéer: ryggsäck utan stomme, skydd utan golv, dunsovsäck på 900 FP och titankastrull med spritbrännare. Maten är mest frystorkad, så köksutrustningen är till för att koka vatten.
Det som fastnade mest var meningen »lätt utrustning, gedigen beredskap«. Att spara på beredskapen för att bli lättare är inte detsamma som att vara ultralätt, och de delar som gäller säkerheten förblir fullt utrustade. Viktigare än att tävla om basvikten är att fundera på varför man väljer varje sak. Jag uppskattade också att listan är ärlig om sina definitioner: ingen smartphone och inga extra kläder, men med vandringsstavar. När man jämför med någon annans lista är det just det man bör få att stämma överens först.
Källa: ULコンパス
Det känns ofta som om alla på leden har en täcke-quilt, ett tält som bärs med vandringsstavar och en DCF-ryggsäck, så jag tyckte det var intressant att The Trek tittade på sina egna enkätsiffror för att fråga om ultralätt verkligen tar över långvandringen.
Den vanliga definitionen av ultralätt är en basvikt under 10 pund (cirka 4,5 kg). I The Treks enkät från 2025 om Appalachian Trail, med 279 svarande, hamnade bara en liten andel inom det intervallet. Den genomsnittliga vandraren började med en basvikt på 20 pund och slutade på 18. När enkäten först samlade in uppgifterna 2016 var det typiska värdet 19 pund, så i praktiken har nästan ingenting förändrats. PCT visar en liknande bild: Halfway Anywheres enkät från 2025 redovisade en genomsnittlig startvikt på 17,8 pund och en slutvikt på 15 pund.
Författaren erbjuder några förklaringar. Enkätdatan sträcker sig inte tillräckligt långt bakåt för att fånga de stora utrustningsinnovationerna, och många köper lättare grejer för att få plats med bekvämligheter som ett bredare liggunderlag, extra strumpor eller en pocketbok. Kanske blir utrustningen mainstream snabbare än den minimalistiska filosofi som ligger bakom den. Tältvalen säger samma sak: Zpacks Duplex och Durston X-Mid kom på första och andra plats, men Big Agnes Copper Spur, som inte är ultralätt, tog tredjeplatsen. Lätta men inte ultralätta ryggsäckar som Osprey Exos och ULA Circuit dominerade, och den genomsnittliga packningsvolymen var 53 liter.
Det jag tar med mig är att ultralätt är ett spektrum. De flesta vandrare blandar några lätta delar med vanlig utrustning, och många är nöjda med cirka 18 pund. Författaren frågar också var gränsen går för att bli för lätt, eftersom det inte är värt att spara vikt om man vaknar öm i hela kroppen. Om målet är under 10 pund är marknaden enklare än någonsin, men datan visar att de flesta inte delar det målet.
Källa: The Trek
Fastpacking är för mig inte en disciplin med fasta regler, utan ett sätt att röra sig i bergen: snabbare än en traditionell vandring, men utan prestationspressen från ett ultralopp. Långa dagar, kontrollerad takt. Löpning, vandring, klättring, nedstigning.
Planen heter "Pyrenean Triple Crown Adventure": tre kompletta sträckor från Atlanten till Medelhavet genom Pyrenéerna. Inga raka linjer, utan höga åsar, avlägsna pass och djupa dalar.
Ryggsäcken väger maximalt sex kilo, men är ändå komplett:
- en löparryggsäck som Rab Veil XP 20L eller 30L (den senare fylld till maximalt 25 liter)
- ett ultralätt Ridge Raider bivack från Rab som skydd
- för natten en Mythic Ultra 120 Modular med en Ultrasphere 4.5 liggunderlag
- ett isolerande underställ, vindskydd och en löparjacka som är vatten- och vindtät
- vatten i mjuka flaskor, påfyllt från bergslöpar
- för nödsituationer en första hjälpen-kit, pannlampa, nödbivack och telefon
Det viktigaste principen: lätt, men aldrig slarvigt. I Pyrenéerna kan du uppleva brännande sol på kala klippor och kyla på en blåsigt pass under samma dag. En våt kropp, vind på höjden och trötthet är en farlig kombination, så att hålla sig varm och torr är inte bara bekvämt, utan en nödvändighet.
Byar och refuger är ankarpunkter, men aldrig garanterade: öppettiderna kan ändras och förråden kan ta slut. Självständighet är alltid ledstjärnan. Och det riktiga arbetet börjar hemma, med att studera höjdkurvor och tänka igenom olika scenarier: var kan jag gå ner, var kan jag söka skydd?
Ju mindre jag bär, desto mer upplever jag. Det låter som en kliché, men varje tur bekräftar det om och om igen.
Källa: Geert van Nispen
Många tvekar över vilken storlek på bränsleflaska de ska välja när de använder en MSR-bensinkök. ULCompass har publicerat en tydlig jämförelse baserad på vikt och brinntid, så här är en sammanfattning.
Först varför man bör välja originalflaskan. Gängan är speciellt konstruerad för köket pump och förhindrar att bränsle läcker ut under tryck. Med flaskor från andra tillverkare ökar risken för läckage eller för att delar lossnar redan vid en liten skillnad i gängan, och MSR täcker inte skador som orsakas av icke-originalprodukter av garantin. Artikeln nämner också att flaskorna pressas i aluminium i ett enda stycke, vilket gör botten och axlarna naturligt tjockare och starkare.
Specifikationerna är följande. 11 oz-flaskan rymmer 325 ml och väger i praktiken 126 g. 20 oz-flaskan rymmer 591 ml och väger 180 g. 30 oz-flaskan rymmer 887 ml och väger 223 g. Med bensin i en Whisperlite International ger 20 oz-flaskan enligt MSR:s uppgift ungefär 110 minuters kontinuerlig förbränning, 11 oz ungefär 60 minuter och 30 oz ungefär 165 minuter. Observera dock att siffrorna för 11 oz och 30 oz är riktvärden som räknats fram ur volymförhållandet, och den verkliga tiden varierar med temperatur, vind, höjd över havet och lågans styrka.
Författaren tycker att man ensam i första hand bör välja den lätta 11 oz-flaskan, medan 20 oz passar större grupper eller mer avancerad matlagning. 30 oz är för långa vandringar och vinterfjäll, men den är betydligt tyngre.
För ultralättvandrare spelar några tiotals gram roll, men tanken att räkna baklänges från antalet dagar och personer för att få fram hur mycket bränsle som behövs, och att undvika en för stor flaska, är en användbar tanke.
Källa: ULCompass
Adventure Alan (Alan Dixon) och Jaeger Shaw uppdaterade i mars 2026 sin välkända ultralätta packlista för ryggsäcksvandring under tio pund. Den är värd en titt, oavsett om du själv försöker bantan din utrustning eller bara är nyfiken på var referensen ligger.
Grundidén är enkel: med mindre än tio pund utrustning går det att vara trygg, varm och bekväm ute i vildmarken. Författarna säger att listan har förfinats i över tjugo år och testats på leder från Alaska till Patagonien, med målet att minska vikten man bär samtidigt som kvalitet och funktion förbättras.
Definitionen spelar roll, så jag uppskattade att de förklarar den tydligt. Basvikt betyder här ryggsäcken med allt som finns i den under vandringen. Kläder och saker du har på dig eller håller i, valfri eller situationsbaserad utrustning och förbrukningsvaror som mat, vatten, bränsle och solkräm är undantagna. Det är samma konvention som de flesta listor använder, men det är första saken att kontrollera när man jämför siffror från olika personer.
Författarna betonar också att det här är en utgångspunkt, inte en föreskrift. Anpassa den efter din resa, ditt klimat och de bekvämligheter du inte är beredd att ge upp. Den fullständiga listan med alla enskilda föremål finns på Adventure Alans webbplats, så sidan jag läste fungerar mer som en översikt över tankesättet.
Det jag gillar mest är synsättet att lättare inte måste betyda sämre. Bättre material gör att man kan bära mindre utan att känna sig sämre utrustad, och en tydligt definierad basvikt gör det lättare att se var nästa verkliga besparing finns.
Källa: Sawyer Products Blog (Adventure Alan)
Ett enkelt sätt att banta packningen är att lämna tältet hemma och sova i vindskydd. Utemagasinet har en kort guide med sju tips, och den påminner om hur mycket vikt och utrymme man kan spara. Utan tält går det att ta en mindre ryggsäck, och vandringen blir lättare att gå.
Ett vindskydd är en konstruktion som skyddar mot väder och vind, med ena sidan öppen. De finns ofta längs låglandsleder, ibland med eldplats. Men alla vindskydd är inte gjorda för att sova i, en del har bara bänkar att sitta på, så det är bra att kolla i förväg. Via Google Maps och kommunens hemsida går det att hitta dem.
Det gäller först till kvarn. Är vindskyddet stort kan man få dela utrymmet med främlingar, och stadsnära vindskydd i populära friluftsområden är ofta fullbokade, så kom i god tid. Under lågsäsong har man ofta platsen för sig själv. De flesta kan inte bokas, men det finns arkitektritade vindskydd med wow-faktor som går att boka i vissa områden.
Utrustningen är ändå minimal: liggunderlag, sovsäck och kläder som passar temperaturen. Ullunderställ funkar bra som pyjamas. För lite extra mys föreslår artikeln god mat, en ljusslinga och en lykta, och ett myggnät om det är mycket mygg.
Jag gillar att tipset går åt rätt håll för alla som vill gå lätt: i stället för att köpa ännu en lättviktsprodukt flyttar man ansvaret för tak och väggar till leden. Det är billigt, enkelt och passar bra för en höstvandring.
Källa: Utemagasinet
