Byta ett tält för 600 dollar mot en 5,5 uns tarp: vad Long Trail lärde en vandrare

En av de mest ärliga utrustningsberättelserna jag läst på sistone kommer från The Trek. Katie Jackson bytte sitt tält Durston X-Mid Pro 1 mot en Zpacks Hexamid Pocket-tarp för en höstvandring av Long Trail i Vermont, främst för att bära mindre vikt. Bytet sparade 11,6 uns, det mesta genom att hon slutade med myggnätet och golvet.

Överraskningen är att den verkliga vinsten låg i volymen. Tältet packade till ungefär 3,5 liter medan tarpen tog upp bara 0,7 liter, vilket gav plats för mer mat i en liten ryggsäck. Under 13 nätter sov hon under bar himmel två gånger, i trailens träskydd tio gånger och satte aldrig upp tarpen, men hon kände ändå nyttan av den lättare och mindre utrustningen.

Hon är också öppen om nackdelarna hon upptäckte på senare resor. Utan nätet fick hon sämre vindskydd än väntat, nätter under noll kändes kallare och i dammiga områden vaknade hon med sand och grus. Utan golv blir regn som skvätter från hårt packad jord och grundvatten större problem, så valet av lägerplats är mycket viktigt. Insekter och integritet är de självklara kostnaderna.

På den positiva sidan var det mycket mindre kondens, DCF-tyget torkar på några minuter i solen och det finns helt enkelt färre saker som kan gå sönder: inga dragkedjor, inget golv att riva, en enda stång. Hon gillar att kunna se stjärnorna, och en gång vaknade hon och fick se ett bergslejon några meter bort.

Hennes slutsats är att det inte finns ett enda rätt svar. För Continental Divide Trail valde hon ett tält utan tvekan, på grund av höjden, vinden och monsunvädret. Det uppskattade jag: ultralätt handlar om att anpassa utrustningen efter resan, inte om att jaga den lägsta siffran på vågen.

Källa: The Trek