Varför finns Converse från 1970-talet kvar? Berättelsen om vulkaniserat gummi och materialskiftet

Varför finns Converse-skor från tiden före 1970-talet fortfarande i användbart skick i secondhandbutiker? minobe på note sammanfattar orsakerna utifrån material och tillverkningsmetoder.

Utgångspunkten är sulans kemi. Sportskor från 1980-talet och framåt använde mellansulor av polyuretan, men den strukturen bryts ned genom hydrolys av fukten i luften och faller sönder på några år till några decennier. I det fuktiga Japan ska många oanvända lagerpar redan ha nått slutet på sin livslängd. Däremot tillverkades All Stars och liknande modeller från före 1970-talet genom vulkanisering, där svavel tillsätts gummit och det härdas med värme, tillsammans med bomullsduk. De saknar bindningar som är känsliga för hydrolys. Artikeln förklarar att just denna kemiska stabilitet är huvudskälet till att par som är över ett halvt sekel gamla fortfarande går att använda.

I början av 1970-talet blev basketen snabbare, sidorna av duken gick lätt sönder, och Converse övergick till läder. Modeller som All Star Leather (från 1969), One Star (1974–75) och Pro Leather (från 1976) kom till. Lädret krympte dock ojämnt av värmen vid vulkaniseringen, och fogytan mot sulan lossnade lätt, så de tidiga lädermodellerna levde enligt artikeln bara en kort tid.

Från 1971 till 1979 tillhörde varumärket Eltra. Flaggskeppet All Star och den enklare modellen Coach skapade en prisindelning. Mot bakgrund av stigande lönekostnader i USA ska den enklare linjen ha flyttats till fabriker utomlands, bland annat i Korea, står det också. (I texten påpekas själv att denna del är overifierad.)

Varför behåller dessa skor sitt värde trots att de saknar dämpning och inte passar för långa promenader på hård asfalt? Artikeln pekar på den fysiska hållbarheten under mer än ett halvt sekel, den arbetskrävande tillverkningen och skönheten som tiden ger. Min syn på begagnade skor har förändrats lite.

Källa: note (minobe)