Hyperallergic om ”The Story of Printmaking”: grafiken som den första massdelade konsten

Hyperallergics Bridget Quinn har recenserat Holly EJ Blacks bok från 2026, The Story of Printmaking: A Global History of Art, och hennes argument har fastnat hos mig: grafikens historia är i grunden en historia om att demokratisera konsten.

Quinns utgångspunkt är hur sällsynta bilder en gång var. Innan tryckkonsten spreds var bilder främst kopplade till religiösa ritualer, heliga platser, specialiserad utbildning eller rikedom. Tryck var bland de första och mest bestående utmaningarna mot denna exklusivitet, eftersom de var de första konstföremålen som kunde mångfaldigas i stora upplagor och spridas från hand till hand.

Recensionen påpekar också att grafiken ofta behandlas som underordnad måleriet och skulpturen, trots att tryck över hela världen burit religiös tro och intellektuell historia och fungerat som verktyg för propaganda och protest. Enligt Quinn tar Blacks bok in perspektiv från många regioner och placerar i centrum personer som kanske inte ens var konstnärer.

Recensionen illustreras med Hokusais ”Fuji sett från Kanaya på Tōkaidō” ur serien Trettiosex vyer av berget Fuji (ca 1830–32), en god påminnelse om hur ett enda träsnitt kunde nå en enorm publik.

Som någon som gillar trä- och linoleumsnitt tyckte jag om den här synvinkeln. Varje gång man drar ett tryck gör man en liten version av samma sak: man gör en idé tillgänglig för många händer. Quinn avslutar med att antyda att budskapet är särskilt relevant just nu, och jag tror att hon har rätt.

Källa: Hyperallergic