Portare il cane al lavoro: a Verona diventa realtà per i dipendenti comunali. Dal 1° novembre 2026 entra in vigore la pet policy che permetterà ai lavoratori di Palazzo Barbieri di condividere la giornata con il proprio quattro zampe.
La giunta l'ha approvata dopo una sperimentazione partita nel 2023 nei Musei Civici e nel Museo di Storia Naturale, accolta bene sia dai dipendenti sia dai visitatori.
Le regole sono piuttosto precise. I cani potranno stare negli uffici individuali e in quelli condivisi, ma solo se tutti i colleghi hanno dato il consenso formale. Restano esclusi gli spazi a contatto diretto e continuo con il pubblico, le sale riunioni, le aule, i laboratori, i bagni e le aree pausa caffè. Servono almeno tre mesi di età, iscrizione all'anagrafe degli animali d'affezione, microchip, libretto sanitario, vaccinazioni e trattamenti antiparassitari in regola, più un'assicurazione per danni a terzi. Il guinzaglio non deve superare i 150 centimetri e per i cani oltre i 25 chili è richiesta una valutazione comportamentale a carico del proprietario.
Il consigliere delegato al benessere animale Giuseppe Rea sottolinea i vantaggi psicologici per i lavoratori e per i rapporti tra colleghi. E per alcuni cani avere vicino il proprietario è meglio che restare soli a casa per tante ore.
Però il punto che condivido di più è un altro: ogni cane è diverso. Un ufficio è fatto di rumori, telefonate, movimento continuo e persone sconosciute, e non tutti i cani lo vivono con serenità. Anche la convivenza tra più cani non è scontata. Inoltre il peso non dice nulla sull'equilibrio emotivo: anche un cane piccolo può mostrare stress con abbai insistenti, ringhi o irrequietezza. Una valutazione individuale, indipendente dalla taglia, sarebbe forse più sensata.
Insomma, bella iniziativa, a patto che la domanda giusta resti sempre: il mio cane, lì, sta bene?
Som stolt hundägare följer jag alltid sådana undersökningar med stort intresse, och den nya husdjursstudien 2024/2025 har gett mig en hel del att fundera på. Det viktigaste först: 96 procent av de tillfrågade säger att deras djur förbättrar deras psykiska och fysiska välbefinnande. Det kan jag bara bekräfta av egen erfarenhet — min hund är för mig mycket mer än ett husdjur, han är familj.
Jag tyckte det var intressant att 83 procent ser sina djur som individuella personligheter. Just därför är jag numera mycket mer noga med vad jag ger mitt djur att äta. Nästan hälften av ägarna skulle vara öppna för alternativa proteinkällor som insektsprotein, särskilt om priset är rätt. Vid inköp är priset ändå fortfarande det viktigaste kriteriet för många.
Det som oroar mig: bara 72 procent anser att deras djur är friskt, jämfört med 80 procent år 2020. De ökade veterinärkostnaderna är en tung börda för mer än två tredjedelar av ägarna, och många sparar undan extra pengar. Samtidigt önskar sig 47 procent digitala lösningar, som en hälsoapp för djuret.
I slutändan visar studien framför allt en sak: våra djur följer oss känslomässigt, men vi står inför nya utmaningar — från kostnader till hållbarhet. Jag hoppas att branschen tar dessa resultat på allvar.
Agria och Svenska Kennelklubben har släppt en ny djurundersökning, och siffrorna är roliga att bläddra i för oss som gillar husdjur. Undersökningen genomfördes av Novus och bygger på svar från 10 284 hund- och kattägare mellan 18 och 89 år. Förra gången var 2024.
Den stora rubriken är att andelen svenska hushåll med hund eller katt ökade med drygt en procentenhet. Nu har 31 procent av hushållen, alltså drygt vart tredje, minst ett sällskapsdjur.
Hundarna blir fler. Beståndet ökade med 2,7 procent till 951 000 hundar, och 15 procent av hushållen har hund. Ökningen är starkast i Stockholm, Östra Mellansverige, Småland och södra Sverige. Intressant nog bor 741 000 hundar i hushåll med minst en vuxen och inga barn, vilket pressmeddelandet tolkar som ett tecken på förändrade livsstilar.
Katterna minskar däremot med 3,5 procent sedan 2024, till uppskattningsvis 1 582 000 katter. Ändå är katten klart Sveriges mest populära husdjur: 20 procent av hushållen har minst en. Särskilt populära är de i barnfamiljer, där 30 procent av hushållen med barn under 15 år har katt.
Monica Tuvelid, Sverigechef på Agria, kallar hundökningen årets glädjande nyhet och konstaterar att katten ändå ligger i topp, inte minst bland familjer med barn. Själv tycker jag att det mest intressanta är hur mycket sällskapsdjuren följer hur vi lever. När fler bor utan barn hemma verkar fler välja en hund att dela vardagen med.
Jag läste en text av redaktören på Bezprawnik om vad det kostar att behandla en hund, och jag vill dela de viktigaste siffrorna, eftersom alla djurägare borde känna till dem.
Författaren, som har en hund och två katter, beskriver flera fall. Att ta bort tandsten på en försummad hund som han adopterat kostade 2022 cirka 200 zloty hos tandläkare för människor (utan bedövning), och ett år senare hos veterinären 400 till 500 zloty. Ett godis för cirka 10 zloty gjorde hundens mage sjuk, och det slutade med ett akutbesök en söndag med röntgen och en injektion mot kräkningar: cirka 700 zloty, varav 300 zloty var ett tillägg för att arbeta en ledig dag. Författaren tecknade ingen försäkring, eftersom han inte kände hundens fullständiga historik, och undantagen i de allmänna villkoren avskräckte honom.
Texten anger också ungefärliga priser för 2026 för hundar. Magvridning kostar vanligtvis upp till 5 000 zloty. Ett av korsbanden som gått av kostar cirka 2 000 till 6 000 zloty. Ett brutet ben kostar mellan 1 000 och 6 000 zloty, beroende på om gips räcker eller om plattor och skruvar behövs. Cellgift kostar upp till 2 000 zloty per behandling, röntgen eller ultraljud upp till 400, tandsteinsborttagning upp till 500, kastrering 300 till 1 000 och en dag på sjukhus upp till 400 zloty.
Författaren påpekar att priserna beror på stad, klinikens anseende och hundens storlek, eftersom en större hund behöver mer medicin och förband. Hon noterar också att blodprov på en hund eller katt kan kosta många gånger mer än för en människa, och att djur saknar ett offentligt hälsosystem.
För mig är slutsatsen enkel: lägg undan en ekonomisk buffert för ditt husdjur och läs noga igenom försäkringsvillkoren innan du tecknar eller avstår från en försäkring.
Många ser kattens kräkningar som en normal del av kattlivet, till och med som material för roliga videor. Jag läste en artikel från CNN Brasil som förklarar varför den synen kan vara ett problem, så jag vill sammanfatta den här.
Artikeln påpekar att den synen kan försena diagnosen av allvarliga problem. En riktig hårboll (trikobezoar) är en mörk, cylindrisk massa av ihopklibbat hår, och den kastas sällan upp, förutom hos långhåriga katter eller katter med magproblem. Att kräkas upp mat, galla eller bara några lösa hårstrån är en annan sak. Foton eller videor av det katten kräkts upp hjälper veterinären mycket.
En punkt tyckte jag var särskilt intressant: veterinären Bruna Oliveira från Med. Felina förklarar att det ägarna uppfattar som kräkning ibland är hosta, ett av symtomen på kattastma. En katt kan hosta torrt eller med utflöde, och ägaren märker ofta bara att katten sväljer slem. Hennes råd är tydligt: om en katt hostar ska man ta reda på varför, eftersom ju tidigare behandlingen börjar, desto bättre blir livskvaliteten.
Artikeln skiljer också på kräkning och uppkastning utan ansträngning. Enligt kattspecialisten Paty Bastos är regurgitation passiv, utan synlig ansträngning, och maten kommer upp i sin ursprungliga form utan galla. Kräkning föregås vanligtvis av slickning av läpparna, oro och kraftig salivering, tillsammans med magsammandragningar. Att ofta uppkasta mat är inte normalt, och att äta långsammare, i mindre portioner, kan hjälpa.
När ska man oroa sig? Om en sjuk katt kräks flera gånger på kort tid kan behandling av grundsjukdomen lösa det. Men om katten kräks flera dagar i veckan under flera veckor behövs en undersökning, även om katten verkar frisk och ägaren redan är van vid det. Lärdomen jag tar med mig är att att vara van vid något inte betyder att det är normalt.
Jag läste en rapport från Al Jazeera Net om den omanska taggsvanshöjdaren, en reptil som blivit mycket eftertraktad på marknaden för exotiska husdjur. Den innehåller saker som alla som funderar på att köpa ett sällsynt djur borde känna till.
Rapporten börjar med bakgrunden. För några månader sedan stoppade den omanska polisen ett försök att smuggla ut ödlan från internationella flygplatsen i Muscat. År 2012 greps en resenär som kom från Oman på flygplatsen i München med dussintals av dem. Författaren har gått igenom nyligen publicerade säljannonser där priset per djur låg mellan 700 och 1 000 euro: 999 euro i Tyskland, 700 i Österrike, 800 i Frankrike och 1 000 i Grekland.
Ödlan lever bara i begränsade kust- och ökenområden i Oman. Den är endemisk, gräver gångar i marken och tillbringar större delen av livet i dem. Under lång tid saknade forskarna tillräcklig kunskap om den. Den tyske herpetologen Thomas Wilms uppskattade i en studie från 2002 att antalet exemplar som var kända för vetenskapen innan forskningen började 1998 inte översteg trettio. Sedan startade ett vetenskapligt avelsprogram, och den första lyckade avelsföringen i fångenskap dokumenterades. Entusiasterna ser detta som början på marknaden.
Det mest slående är frågan om ”ursprungstvätt”. Dr Omar al-Sheikhly vid universitetet i Bagdad menar att framgångsrik avel i fångenskap kan utnyttjas som täckmantel för att smuggla vilda djur som påstås vara fångenskapsfödda. Rapporten ”Stulet vilt 2” från organisationen Pro Wildlife pekade på ett gap mellan Omans deklarerade export och betydligt större antal i andra länders register där de anges som fångenskapsfödda: 182 i USA, 130 i Schweiz och 120 i Nederländerna.
Omans miljömyndighet beskriver i sin årsrapport för 2025 ödlan som en ekologiskt viktig art och en avgörande indikator på hur torra ekosystem mår. Min slutsats är enkel: sällsynthet höjer priset, och ett högre pris ökar faran för djuret i naturen. Innan man köper ett exotiskt djur bör man alltså fråga var det kommer ifrån.
När jag läste en lång text från Zooinform om våra husdjurs ålder fastnade jag för några siffror. Enligt artikeln är ungefär vart fjärde husdjur i Ryssland äldre än sju år. Sju år är en konventionell gräns för statistik och sortimentsplanering, inte det exakta ögonblick då ålderdomen börjar: stora hundar åldras tidigare, små senare och lever längre. Husdjur lever i allmänhet längre i dag tack vare bättre näring, tillgänglig veterinärvård, förebyggande kontroller och vaccination.
Artikeln refererar också till en folkräkning från 2023 som gjordes av Center for the Study of Animal Nutrition and Well-being tillsammans med IPSOS: Ryssland har 49,2 miljoner katter och 25,5 miljoner hundar, och 23 procent av katterna och 25 procent av hundarna är äldre än sju år.
Om kosten skriver författaren att det inte finns någon universell ”seniorkost”. Hundar i tidig åldrandefas blir mindre aktiva och går lätt upp i vikt, och övervikt förvärrar smärta och inflammation i lederna, så man behöver ofta foder med färre kalorier. I sena stadier kan det vara tvärtom: viktminskning och förlust av muskelmassa, sämre luktsinne och behov av mer aromatisk och energirik mat. Hos katter är kronisk njursjukdom det största problemet, så regelbundna kontroller och uppföljning är viktiga. En intressant detalj: i en studie från Royal Canin åt äldre katter (i genomsnitt 11 år) hellre blöt mat som värmts till cirka 37 °C, troligen för att lukten blir starkare.
Om kosttillskott är texten ärlig: omega-3-fettsyrorna (EPA och DHA) är bäst undersökta, belägget för många andra produkter är otillräckligt, och de ersätter inte diagnos och behandling. Praktiska tips för hemmet är ramper och trappsteg, ortopediska liggunderlag, halkfria mattor och matskålsställ.
I frågor och svar i slutet står det att friska unga husdjur oftast behöver ett veterinärbesök om året, medan äldre bör gå ungefär var sjätte månad. Promenaderna bör vara kortare men oftare. För mig påminner texten om att ett husdjurs ålderdom inte är en sjukdom utan en period man kan förbereda sig för i förväg.
En artikel i Posta ger intressanta siffror om djurägares vardagsbudget, och jag vill dela med mig av dem.
Enligt artikeln är djurbranschen i Turkiet värd cirka 70 miljarder lira. Globalt var branschen värd cirka 250 miljarder dollar 2025, varav bara fodermarknaden cirka 30 miljarder. I Turkiet kommer mer än hälften av försäljningen från foder, och katt- och hundfoder tillsammans står för över 60 procent av totalen. Ungefär 70 procent av hushållen med husdjur har minst en katt.
Eren Üçüncü, verkställande direktör för Anadolu Pet Group, säger att branschen har vuxit med tvåsiffriga tal de senaste åren och att han väntar sig att premium- och superpremiumfoder växer snabbare än marknaden i stort. Konsumenterna tittar nu på ingrediensernas kvalitet, proteinkällan och produktionens tillförlitlighet, förklarar han. Som tillväxtdrivare nämns urbanisering, fler ensamhushåll, livsstilsförändringar efter pandemin och synen på djur som familjemedlemmar. Småraser är också populära eftersom de passar i lägenhet.
De uppskattade månadskostnaderna är också slående. Foder till en vuxen katt kostar 500 till 2 000 lira, i premiumsegmentet 2 500 till 4 500 lira. För en liten hund är det 500 till 2 500 lira, för en stor ras från 1 000 lira och ibland över 5 000. Det verkliga beloppet beror på fodertyp, djurets ålder och vikt samt eventuella särskilda kostbehov.
Artikeln nämner också Effeffe Pet Türkiye, ett gemensamt bolag från 2016 mellan Anadolu Pet Group och italienska Effeffe. Fabriken i Salihli i provinsen Manisa har en årlig kapacitet på 50 000 ton, exporterar till över 40 länder och siktar på att höja exportens andel av omsättningen från 25 till 50 procent.
Det jag minns är det här: när du tar hem en gullig katt tar du också på dig en regelbunden utgift som behöver planeras.
Om du har en hund eller katt är det här meddelandet från jordbruksministeriet värt din uppmärksamhet. Tisdagen den 6 oktober 2026 höll ministeriet ett fokusgruppsmöte (FGD) i Jakarta för att ta fram riktlinjer för hur djurskydd ska tillämpas i hund- och kattuppfödning.
I Ketut Wirata, direktör för veterinär folkhälsa vid generaldirektoratet för husdjur och djurhälsa, förklarar varför: efterfrågan på hundar och katter som sällskapsdjur fortsätter att öka, och uppfödningen görs nu inte bara av företag utan också av samhällen och privatpersoner. Ministeriet vill att tillväxten ska följa principerna för djurhälsa och djurskydd.
Enligt Wirata måste ansvarsfull uppfödning ta hänsyn till moderdjurets tillstånd, avkommans hälsa, grundläggande behov, näring och naturligt beteende. Bland riskerna lyfts överanvändning av avelsdjur, olämplig fortplantningshantering, bristfälliga anläggningar och ingenjörd inavel som inte sköts väl, eftersom det ökar risken för genetiska problem hos avkomman. Ministeriet betonade också att man måste förhindra massuppfödning som struntar i djurskyddet, där utrymme, hygien, näring, hälsovård och möjligheter till naturligt beteende lätt förbises.
Den rättsliga grunden är jordbruksministerns förordning nr 32 från 2025 om genomförande av djurskydd och förordning nr 34 från 2025 om riskbaserad företagslicensiering inom jordbrukssektorn. De tekniska riktlinjer som tas fram väntas omfatta god uppfödningssed, identifiering av hälsorisker, djurskydd och zoonoser samt vägledning och tillsyn. Wirata bad också deltagarna att lämna detaljerade synpunkter utifrån erfarenheter från fältet, så att riktlinjerna blir realistiska.
Jag ser detta som ett uppmuntrande steg. Om du tänker köpa en valp eller en kattunge är det värt att först fråga hur mamman sköts.
Jag läste en artikel i Thanh Niên om fästingar och loppor hos husdjur, och vill dela den, eftersom många fortfarande tror att det bara är ett problem för hundar och katter.
Enligt artikeln får en djurklinik i Hue hela tiden in fall av blodparasiter som överförs av fästingar och loppor. Doktor Trần Công Bằng, chef för djursjukhuset MB Vet Huế, sa att kliniken på bara två veckor hade tagit emot och behandlat över 30 hundar med sjukdomen, och han kallade läget oroande. Fästingar överför blodparasiterna Babesia och Ehrlichia, som gör att hundar får hög feber, blödningar från näsan och blod i urinen, och kan dö om de inte behandlas i tid. Många hundar dog efter att de kommit till kliniken, eftersom ägarna varit för sorglösa.
Risken för människor är lika viktig. En fästing som faller ner på golvet kan kravla upp i en säng och bita en människa, vilket kan orsaka fläckfeber eller Lymes sjukdom. Hos barn kan rundmaskar från hundar och katter (Toxocara) ge långvarig klåda i huden, nässelutslag, hosta, dimsyn och till och med kramper. Hakmaskar tränger in genom huden på bara fötter när man går på mark med djurspillning, och hundbandmasken (Echinococcus) kan bilda cystor i levern och lungorna, som oftast kräver operation.
Doktor Bằng ger några konkreta råd: avmaska regelbundet (valpar och kattungar varannan vecka till tre månaders ålder, sedan varje månad till sex månaders ålder, vuxna hundar var tredje månad), ge inte rått kött, låt inte husdjuren springa lösa där det finns djurspillning, tvätta händerna med tvål efter lek med djuret, plocka upp avföringen varje dag och desinficera golvet. Låt inte djuret slicka dig i ansiktet eller sova i din säng förrän fästingar och maskar är väl under kontroll. Om ett barn får klåda eller nässelutslag som återkommer efter kontakt med ett husdjur bör barnet undersökas.
För mig är artikelns budskap enkelt: att ta väl hand om sitt husdjur är också att ta hand om hela familjens hälsa.
Den som har en hund eller katt vet att ett besök hos veterinären kan ge ett rejält hål i plånboken. Keuze.nl har samlat siffrorna för 2026, och dem vill jag dela här.
En vanlig konsultation kostar för en hund ungefär 33 till 86 euro och för en katt 33 till 60 euro. En akutkonsultation på kvällen eller natten kostar för en hund mellan 105 och 560 euro, och för en katt mellan 100 och 220 euro. En enkel operation kostar för en hund 500 till 1 500 euro, och en kastrering 389 till 525 euro. Cancerbehandlingar landar snabbt på 1 500 till 3 000 euro. Priserna skiljer sig mycket mellan olika kliniker. Veterinärvård omfattas dessutom av den höga momssatsen på 21 procent, och taxorna har de senaste åren stigit upp till tre gånger så snabbt som inflationen.
Regeringen vill ta itu med de höga kostnaderna. Statssekreterare Erkens vill ha regler som begränsar veterinärernas vinster, större öppenhet kring taxorna, bättre akutvård och en lösning på personalbristen. Maxtaxor kommer inte för tillfället, så för djurägare förändras det lite på kort sikt.
Vad kan man göra själv redan nu? Artikeln nämner tre saker: kolla om din veterinär ingår i en kedja och be om en prislista, be i förväg om en skriftlig kostnadsuppskattning, och överväg en djurförsäkring som kan ersätta upp till 90 procent av kostnaderna. Enligt texten börjar en grundförsäkring för en hund på ungefär 15 euro i månaden, och för en katt på 9 euro. Kontrollera om ärftliga eller medfödda sjukdomar omfattas, för det gör inte alla försäkringsbolag. För raser med kända andningsproblem, som franska bulldoggen, kan en försäkring betala sig snabbare. Om man inte har råd med behandlingen kan Stichting Sterk voor Dieren ibland ge ekonomiskt stöd.
Jag tycker det är en användbar översikt: det är bättre att bygga en buffert i förväg än att räkna mitt i natten.
Med anledning av Världsdjursdagen återgav la Repubblica siffror från Eurispes om italienarnas förhållande till sina husdjur. Det som slog mig mest var kontrasten: tillgivenheten växer, men det gör även notan.
År 2026 bor ungefär var tredje italienare med minst ett djur. Hunden går åter om katten (41 % mot 37,1 %) efter att de låg lika 2025. Det som verkligen förändras är dock utgifterna: 2015 spenderade nästan hälften mindre än 30 euro i månaden; i dag har den gruppen krympt till 16 %, majoriteten ligger mellan 31 och 100 euro och över en fjärdedel spenderar mer än 100. Mer än hälften lägger över 50 euro bara på mat.
Det finns också en positiv sida, tycker jag: adoptionerna förändras. År 2017 var djuraffären den vanligaste källan; i dag kommer nästan 40 % av djuren från gatan eller från ett djurhem. 23 % av dem som redan har ett husdjur har avstått från fler av ekonomiska skäl, och 11,4 % av dem som inte har något har fått avstå helt.
När jag läste det tänkte jag på mina vänner som pratar om försäkringar, om arv till förmån för hunden, om sociala veterinärtjänster. Att älska ett djur borde inte bli ett privilegium. Siffrorna visar att bandet är starkare än någonsin — och att det behövs politik som sänker kostnaderna för vård, inte bara goda avsikter.
