Elefantfot: flaskträdet som knappt behöver vatten

Elefantfoten (Beaucarnea recurvata), även kallad flaskträd eller vattenpalm, är en av de mest lättskötta växterna med förtjockad stambas. Basen lagrar vatten, så den tål att glömmas bättre än att skötas för mycket. Den är inte giftig, blir cirka 1,5 meter hög inomhus och bär grågröna blad på upp till 50 cm. I Mexikos torra skogar kan den bli 9 meter hög och över 350 år gammal, en siffra som jag tycker är ganska imponerande.

Den gillar mycket ljus och sol, helst ett söder- eller västerfönster; den starka middagssolen på sommaren kan dämpas med en gardin. På sommaren får den stå ute när den vant sig vid solen. När utetemperaturen sjunker under 8 °C måste den in igen. På vintern är 10 till 15 °C idealiskt; den tål inte under 7 °C, och drag bör undvikas.

Vattna först när jorden har torkat helt mellan vattningarna: på våren och sommaren ungefär var 14:e dag, i ett uppvärmt rum på hösten och vintern ungefär en gång i månaden, och nästan inte alls vid svalt övervintring. Gödsla bara under den varma säsongen, en gång i månaden, med halv dos kaktus- eller grönväxtgödsel. Ett lämpligt substrat är genomsläpplig kaktusjord med mycket grov sand.

Ompotta bara vart tredje till femte år, helst mellan mitten av februari och slutet av mars, i en flat kruka med dränering. Gula, mjuka blad tyder oftast på vattensjuka, bruna spetsar på brist på vatten eller torr luft. Elefantfoten förökas bäst med frön eller sidoskott; enligt artikeln rotar sticklingar från stammen knappt.

Intressant tycker jag att det står att beskärning på våren främjar sidoskott; snittet bör skyddas med sårvax eller vax.

Källa: Gartenjournal