Klipper: öppen källkod utan gemenskap

Klipper har blivit standarden för många skrivarägare, men en artikel av Aleksey Sviridkin på Ænix blogg ställer en obekväm fråga: vad händer om ett projekt vilar på en enda person? Författaren påpekar att det är hans personliga åsikt och stödjer den med ganska konkreta argument.

Huvudtesen: Klippers kod är utmärkt, men projektet är inte organiserat som en organisation. CONTRIBUTING.md nämner bara Kevin O'Connor. Det finns fyra granskare, men bara han har rätt att committa till master, så bus factor är ett. Ärendelistan är i praktiken stängd: ett enda öppet ärende säger att den inte längre används, och diskussionerna har flyttat till ett forum där över 200 PR:er väntar.

Som exempel tar författaren upp PR #6826, som lägger till lyssning på en TCP-socket utöver Unix-socketen. Enligt hans uppskattning, baserad på Docker-avbildningen mkuf/moonraker, skulle över 400 personer använda funktionen, men något sakligt svar kom aldrig. Därför hamnar funktioner som inte finns i kärnan i forks. Snapmaker ändrade ungefär 20 % av kodbasen för sin skrivare U1, och Creality och andra tillverkare levererar frysta, äldre versioner.

Författaren menar att forks är dyra för tillverkarna på grund av rebase och backports, och uppmanar till att bidra till huvudlinjen där det fungerar att skicka in ändringar. För kommersiella forks föreslår han neutrala stiftelser i stil med OpenTofu, Valkey och OpenSearch.

Man kan vara oense med mycket av detta, men den som väljer skrivare och firmware tjänar på att veta vilket ekosystem den bygger på. För mig är huvudlärdomen att en öppen licens inte garanterar öppen utveckling.

Källa: Habr (Ænix blog)