Tallen: så känner du igen den och vad den ger en bushcrafter

Paul Kirtleys senaste trädprofil handlar om tallen, en vild, underbar art som är utbredd över hela Eurasien. Den är ett bra träd att lära sig först.

För att identifiera den, leta efter en hög, rak stam utan grenar nere vid marken och en öppen krona. Barren sitter två i knippe, är blågröna och vridna, cirka 5 till 7 cm långa och luktar sött av harts när de krossas. Den unga barken är orangerosa och papperstunn; på äldre träd är den nedre stammen gråbrun och sprucken, medan den övre stammen och grenarna förblir orangebruna och flagnar, vilket är den bästa ledtråden på långt håll. Kottarna är 5 till 8 cm och trubbigt koniska. Förväxlingsarter är svartfura (mörkare bark, längre barr), contortatall (kottefjäll med tagg) och rödtall (barr på 12 till 18 cm).

För bushcraft är veden hartsrik, brinner snabbt och med ljus låga. Raka, kvistfria kluvna bitar är bra till fjäderspån och tändved, och hartsrika bitar är utmärkt tändmaterial. Torra barrknippen som sitter kvar på kvistarna kan koka upp ett snabbt te. Rötterna kan användas som bindmaterial, barr som dras i vatten ger ett C-vitaminrikt te, och innerbarken åts historiskt av samerna, torkades och stötes till mjöl. Bågborrning fungerar bara om veden är helt torr och inte för hartsrik.

Författaren ger inga doser eller säkerhetsråd för de ätbara användningarna, så undersök dem själv innan du provar. Jag uppskattar påminnelsen att korskontrollera flera kännetecken, eftersom lav kan dölja barkens färg.

Källa: Paul Kirtley