Fågelskådning är den där hobbyn du alltid kan ha med dig — på tomten, i skogen eller vid havet. Det bästa rådet jag fick när jag började var att starta i januari, när antalet arter i landet är begränsat och de fåglar du ofta ser blir lättast att lära dig. En fågelmatning på vintern är guld värd: då kommer fåglarna till dig.
Utrustningsmässigt behöver du inte mycket. Skaffa en bra fågelbok — «Fågelguiden» är standard, men som nybörjare kan en enklare bok om de vanligaste arterna vara mindre överväldigande. En handkikare gör allt roligare; börja gärna med att låna eller köpa begagnad. En fågelapp i mobilen är också ett smidigt alternativ.
Det som hjälpte mig mest var sannolikhetstänkande: ser du en «silltrut» mitt i vintern är det troligare en havstrut, och en flock «azurmesar» vid matningen är nästan alltid stjärtmesar. Lär dig först utesluta de vanliga arterna. Och framför allt — var ödmjuk och stör inte fåglarna, särskilt inte under häckningen.
Att rapportera i Artportalen är både kul och nyttigt: dina observationer bidrar till kunskapen om Sveriges fågelfauna, och du får en fältdagbok att titta tillbaka på. Att vara ute med andra skådare via en lokal förening är nog det som ger allra mest.
Mitt tips är att inte stressa fram resultat. Lär dig en sång i taget, njut av gryningarna, och plötsligt märker du att du hör och känner igen fler arter än du trodde var möjligt.
Källa: Natursidan
Ibland kommer det goda nyheter från naturvården, och den här gillar jag verkligen. BirdLife Sverige meddelar att minst elva sydliga kärrsnäppor som föddes upp inom Projekt sydlig kärrsnäppa har kommit tillbaka till Öland i år, och sex av dem försökte häcka.
Projektet drivs av Nordens Ark och BirdLife Sverige med stöd av Postkodlotteriet och startade 2023. Då fanns det uppskattningsvis bara 40 par kvar i Sverige, en bråkdel av vad som fanns för hundra år sedan. Metoden är att hitta bon och ägg, kläcka äggen på en uppfödningsstation där ungarna skyddas mot rovdjur, och släppa dem på Ölands strandängar när de kan flyga. Därefter lever de som vilda fåglar och övervintrar i nord- och nordvästra Afrika. Individuella färgringar gör att man kan känna igen dem när de kommer tillbaka.
I år släpptes 24 flygfärdiga ungar på strandängarna på södra Öland. Några tros ha fallit offer för rovdjur, troligen mink. Våren var torr och många vattensamlingar försvann tidigt, och äggpredationen var hög, men senare kom mer nederbörd och förutsättningarna blev bättre. Flera av de återvända fåglarna har själva häckat och lagt ägg, och en del har tagits om hand i projektet, vilket gett en ny generation.
Eleonor Karlsson, projektledare på BirdLife Sverige, påminner om att flyttfåglars första flytt är den mest riskfyllda och att varje individ är mycket värdefull. Emma Nygren, naturvårdschef på Nordens Ark, tror att det verkliga antalet återvändare är högre än elva, eftersom arten är svår att inventera och inte alla strandängar hann besökas.
Som fågelintresserad tycker jag att färgringarna är det fina i kråksången: att man kan följa enskilda fåglar hela vägen från ägg till återkomst. Det ger hopp om en art som annars lätt skulle försvinna.
Källa: BirdLife Sverige
Burung Indonesia har publicerat en text inför Världsflodsdagen, och som fågelskådare tycker jag att floderna ofta glöms bort. Världsflodsdagen firas den fjärde söndagen i september. Den började 2005, när FN lanserade decenniet för handling "Vatten för livet". Idén kom från flodaktivisten Mark Angelo.
Texten presenterar några fåglar som lever vid floderna. Halsbandsisfågeln (Todiramphus chloris) är klassad som livskraftig enligt IUCN:s lista 2026 och jagar fisk och små djur genom att dyka från grenar. Javaboskärrhäger (Ardeola speciosa), cirka 46 cm hög, väntar på byte på strandkanterna. De två andra är betydligt mer oroande. Vitaxlad ibis (Pseudibis davisoni) är akut hotad och finns nu globalt bara i Laos, Kambodja och Indonesien, där den har noterats vid floden Mahakam i östra Kalimantan. Blåörad isfågel (Alcedo euryzona), endemisk för Java, är också akut hotad och är beroende av floder i skogsområden.
Det sorgligaste är javapipare (Vanellus macropterus), en endemisk art för Java som är akut hotad och troligen utdöd. Det finns inga verifierade fynd sedan 1930–1940, och inventeringar 2001–2012 hittade den inte.
Siffrorna om vattenkvalitet gjorde mig mållös. Övervakningen under första halvåret 2025 omfattade 4 482 platser i 1 482 floder: 70,7 procent var förorenade och bara 29,3 procent uppfyllde kvalitetskraven. I DKI Jakarta, Riauöarna och södra Papua var varje mätpunkt förorenad.
Rekommendationerna är enkla: släng inte skräp i floderna, minska engångsplasten, bevara strandvegetationen och skada inte omgivande livsmiljöer. Slutcitatet tycker jag också passar bra: en frisk flod är inte bara vatten som rinner.
Källa: Burung Indonesia
Enligt Doğa Derneği presenterade BirdLife International världsfågelrapporten vid Global Migration Pathways Summit i Kenya. Rapporten kommer var fjärde år och den här gången fokuserar den för första gången på flyttfåglar och deras flyttvägar. Som fågelskådare berörs jag direkt av ämnet, så jag har antecknat de viktigaste punkterna.
Huvudresultatet är nedslående: ungefär hälften av flyttfågelarterna minskar, enligt Doğa Derneğis rubrik 45 procent, och var nionde art är hotad av utrotning. Den senaste noteringen av smalnäbbad storspov (Numenius tenuirostris) gjordes i februari 1995 i en lagun i Marocko; arten förklarades utdöd 2025, den första globala fågelutrotningen i Eurasien och Afrika på flera århundraden. Sjöfåglar och strandfåglar är mest utsatta.
Ändå har nyheten en hoppfull sida. När hot som invasiva arter, intensivt jordbruk, klimatförändringar och jakt tas itu med, kommer resultaten; och när hoten bemöts längs hela flyttvägen kan populationerna återhämta sig. Internationellt arbete för kungsgam har stoppat nedgången i dess häckande population på Balkan.
Rapportens redaktör, doktor Stuart Butchart, kallar flyttfåglarna ekosystemens "vakter" och säger att naturvården måste ske i flyttvägens skala. Vid toppmötet undertecknades också Nairobideklarationen om flyttvägar. Serdar Özuslu, generalsekreterare för Doğa Derneği, betonar att Turkiet har tre hotspots för biologisk mångfald och är en avgörande ekologisk brygga för flyttning mellan Europa och Afrika.
För mig är budskapet i rapporten enkelt: att skydda en fågel bara där den bor räcker inte; vi måste också tänka på varje rastplats den gör under resan. Detaljer finns på sowb.birdlife.org.
Källa: Doğa Derneği
För den som tittar på fåglar på hösten har jag goda nyheter. Den 29 september meddelade OTOP en ny version av webbläsaren EuroBirdPortal (EBP), tillgänglig på eurobirdportal.org/pol/pl. För första gången omfattar den alla fågelarter som regelbundet förekommer i Europa.
På animerade kartor som uppdateras dagligen går det att följa nästan 600 arter: 477 som förekommer naturligt i EU, 32 introducerade arter med självförsörjande häckningspopulationer och 58 utvalda gästarter. Sedan 2010 har 750 miljoner observationer kommit in i databasen, varav 76 miljoner under 2026. Data från 21 plattformar flödar varje dag in i den gemensamma databasen, som byggs av ett nätverk av 52 ornitologiska organisationer från 41 länder.
Den polska partnern är OTOP, som driver portalen ornitho.pl och är huvudpartner till eBird i Polen. Den första versionen av EBP skapades 2015, och sedan 2019 går den i "realtid" med en dags fördröjning. Utbyggnaden finansierades av EU:s LIFE-program inom projektet "LIFE EBP Reinforcement".
En praktisk sak: kartorna kan jämföras med föregående år, läggas sida vid sida, delas i sociala medier och bäddas in på webbplatser. Texten visar till exempel tranornas höstflyttning i år och förra året, vilket är mycket aktuellt just nu.
Det som gläder mig mest är betoningen på att över 200 000 volontärer i hela Europa står bakom kartorna och registrerar sina observationer i ornitho och eBird. Varje rapport från en vanlig observatör bidrar verkligen till bilden av flyttningen, och det är kanske det bästa argumentet för att rapportera även vanliga arter.
Källa: OTOP
I den holländska fågelvärlden händer återigen något riktigt spännande: nötkråkorna har kommit. Enligt Vogelbescherming Nederland sågs omkring 30 den 8 oktober, framför allt i Drenthe och i landets nordöstra delar. Jag tycker att det är en fin nyhet, eftersom det är en art som de flesta fågelskådare inte ser varje år.
Den första i år fotograferades den 28 augusti nära Waddinxveen av Dirk van Doorn, till hans egen förvåning. En observation i Westmaas följde den 27 september, och sedan ökade antalet snabbt. En fågel nära Gasteren i Drenthe stannade längre och lockade dussintals entusiaster. Det finns också många osäkra rapporter om fåglar som flög över, och förväntningen är att fler dyker upp i oktober.
Nötkråkan är en kråkfågel med en stor näbb, brun fjäderdräkt med vita prickar och en svartvit stjärt. I flykten liknar den en nötskrika, men den flyger snabbare och rakare. Vissa fåglar är påfallande tama. Artikelns tips är användbart: titta på hasseldungar i trädgårdar, parker och skogar, eftersom nötkråkor älskar hasselnötter.
Det är en invasionsart. Den största invasionen var 1968, då tusentals kom från augusti och några fåglar till och med stannade för att häcka våren 1969. Mindre invasioner följde 1971, 1977, 1985 och 1991, och den senaste, mycket lilla, 2008. Arten blir alltså allt sällsyntare i vårt land.
Fåglarna kommer troligen delvis från Sibirien, kanske också från norra Skandinavien och Finland. När fröna från sibirisk cembratall och gran blir knappa, flyttar den smalnäbbade nötkråkan i stora mängder västerut, och i slutet av sommaren 2026 sågs många flyttfåglar i Finland. Personligen tycker jag det är fantastiskt att en matbrist i Sibirien plötsligt syns i en skog i Drenthe.
Källa: Vogelbescherming Nederland
SEO/BirdLife har släppt den andra videon i serien «Somos Ciencia, Somos Acción» (Vi är vetenskap, vi är handling). Den handlar om medborgarforskning och har steglitsen, Årets fågel 2026, som huvudperson. Jag tycker det är ett bra sätt att påminna om att de som ger sig ut med kikare för att titta på fåglar också kan bidra med värdefulla uppgifter.
Den grundläggande frågan är hur vi vet att fåglarna försvinner. Enligt organisationen ligger svaret hos tusentals människor som varje år ger sig ut i naturen, observerar, räknar och delar sina uppgifter. SEO/BirdLife samordnar mer än 12 program för medborgarforskning, och över 3 000 volontärer deltar i inventeringar och annan övervakning. Sammanlagt deltar över 18 000 personer varje år i organisationens volontärprogram, och nära 16 miljoner uppgifter har samlats in.
Rapporten «El Estado de las Aves de España 2024» (Spaniens fåglars tillstånd 2024) ger en oroande bild. Övervakningsprogrammen för vanliga fåglar, Sacre (vår), Sacin (vinter) och Noctua (nattaktiva fåglar), visar en utbredd nedgång. På våren har 43 procent av arterna minskat sedan 1998, och bland nattaktiva fåglar är mer än hälften på tillbakagång. Bland de drabbade arterna finns gråsparv, tornseglare, grönfink och steglits.
Steglitsen har fortfarande en stor population, men den drabbas av olaglig fångst för handel, hållande i fångenskap och effekterna av ett alltför omfattande bruk av bekämpningsmedel och herbicider. Enligt Sacre-programmet visar dess population en måttlig nedgång på 7,3 procent. Man behöver inte vara professionell forskare för att bidra: det som räknas är att observationerna är regelbundna över åren.
Källa: SEO/BirdLife
När jag läste resultaten från Taiwans vilda fågelsällskaps inventering av svarthövdad skedstork 2026, som publicerades i april, tyckte jag att det var ovanligt goda nyheter. På Taiwan räknades 4 719 fåglar, ett nytt historiskt rekord, 550 fler än förra året. Det är en ökning med 13,2 procent, den största ökningen på ett år bland alla övervintringsplatser. Det globala totalantalet är 7 746, 11,1 procent mer än 2025, och Taiwan står för ungefär 61 procent av det, vilket gör ön till artens viktigaste övervintringsplats.
De övriga siffrorna från övervintringsplatserna är: Kina 1 849, Japan 757, Hongkong och Houhaiviken i Shenzhen 291, Vietnam 72, Sydkorea 39, Macau 12 och Filippinerna 7. Inom Taiwan har staden Tainan fortfarande flest fåglar, 2 034, även om andelen har minskat. Chiayi län, med 1 515, hade den tydligaste ökningen, också det ett rekord. Zhuoshuiflodens mynning, på gränsen mellan Changhua och Yunlin, hade 465 och Yilan län 53, båda över de tidigare rekorden. Fåglar registrerades i 15 län och städer, vilket visar på en bredare spridning och tyder på att populationen rör sig norrut. I november 2025, när Tainans fågelsällskap inventerade kusten från Yunlin till Kaohsiung, hade man redan räknat över 5 000 fåglar, i linje med januariräkningen.
Rapporten påminner också om att goda nyheter inte är en anledning att slappna av. 2025 sänkte IUCN artens hotkategori från starkt hotad (EN) till sårbar (VU), men lämpliga livsmiljöer har inte hållit jämna steg med populationens tillväxt. I år ledde ett utbrott av botulism i våtmarkerna Yong'an och Qidun i Kaohsiung till att 45 fåglar räddades, men bara 14 överlevde och kunde släppas ut i naturen igen.
Dessutom var den 21 mars den första internationella dagen för svarthövdad skedstork. Som en person som gillar fågelskådning tycker jag att betydelsen av den här inventeringen är att siffrorna ökar för att någon räknar dem noggrant varje år och för att någon skyddar våtmarkerna. Om fler och fler fåglar kan stanna beror på om skyddet av livsmiljöerna kan hålla jämna steg.
Källa: Taiwans vilda fågelsällskap
Som fågelintresserad är det här en glad nyhet för mig. Nationalparken Phong Nha-Ke Bang har registrerat 17 nya fågelarter, vilket höjer parkens totala antal till 353. Enligt Tuoi Tre Online dök de nya arterna upp i den vintergröna skogen på kalkstensberg, på jordberg, längs floder och bäckar, i våtmarker och i övergångszonen mellan skog och gräsmark.
Samtidigt testas två fågelskådningsplatser: en inne i nationalparken och en i naturreservatet Dong Chau - Khe Nuoc Trong. Syftet är att utveckla ekoturism. Vice chefen för förvaltningsrådet, herr Dinh Huy Tri, berättade att forskargruppen inventerade 13 rutter för att samla in uppgifter om artsammansättning, livsmiljöer, utbredning och påverkan på fågelsamhällena. En enkät bland några besökare visade att många vill prova fågelskådning, särskilt på arter med färgstark fjäderdräkt.
Det som sticker ut är det försiktiga tillvägagångssättet. Herr Tran Xuan Mui, medlem i forskargruppen, betonade att fågelskådning inte är en vanlig sightseeingtur. Arrangörerna måste känna till varje arts beteende, livsmiljö och när den dyker upp. Att locka fåglar på fel sätt kan störa deras naturliga beteende, särskilt för endemiska och sällsynta arter som chích đá vôi och khướu đá mun.
Kriterierna för att välja observationsplatser omfattar artmångfald, chansen att se fåglar, livsmiljöns egenskaper, tillgänglighet och graden av mänsklig påverkan. Gruppen har också tagit fram en databas och GIS-kartor över fåglarnas utbredning. Områden med högt ekologiskt värde skyddas strikt, och bara lämpliga platser tar emot besökare.
För någon som älskar fåglar är det ett positivt tecken: fågelturismen kan växa samtidigt som naturvården kommer först. Jag hoppas att platserna drivs i den andan.
Källa: Tuoi Tre Online
Det känns nu som att hösten fördjupas. Bird Researchs sida Seasonal Front Watch uppdaterades den 9 oktober 2026, och de första observationerna av dauriansk rödstjärt har kommit in från Yamanashi och Chiba. När man hör nyheter om vintergäster känns det verkligen som att årstiden byts.
Undersökningen ber frivilliga rapportera dagen då de första gången såg eller hörde en viss fågel. Rapporterna läggs ut på en karta för att visa hur årstiderna rör sig över Japan. Det beskrivs som lätt att delta i även utan erfarenhet av fågelskådning. Vårens mål är de första observationerna av ladusvala, gök, mindre gök, japansk rörsångare, sparvuggla, svartvit flugsnappare och blåvit flugsnappare, samt de första sångerna av japansk sångare, sånglärka och japansk glasögonfågel och de första observationerna av gräsandsungar. Höstens mål är de första observationerna av dauriansk rödstjärt, taltrast och råka, de höga lätena från törnskata och de första observationerna av flyttande flockar av brunörad bulbul.
Kriterierna är tydliga: den japanska sångaren måste ge ett tydligt "ho-ho-kekyo"; sånglärkan räknas bara när den sjunger i flykt; och ladusvalan räknas inte om den bara flyger förbi över huvudet, utan först när den visar beteenden kopplade till en boplats.
Årets rapport noterar att törnskatans höga läten har börjat komma och att det varit kraftigt regn på olika platser. Under våren registrerades sparvugglan tidigare än vanligt och svartvit flugsnappare också lite tidigt. Den första sången från japansk sångare kom den 23 januari i Osaka, och sånglärkan började sjunga i slutet av januari i Okayama.
För att delta kan medlemmar logga in och använda webbtjänsten Seasonal Front Watch inom undersökningen "Fåglar i närheten". Icke-medlemmar kan skicka in sina rapporter med ett e-postformulär med karta. Prognoser för den första sången från japansk sångare och den första ladusvalan publiceras också.
Det är fint att ljud man hör under en vanlig promenad, utan speciell utrustning, kan hjälpa forskningen. I höst vill jag leta efter den röda stjärten på dauriansk rödstjärt.
Källa: Bird Research
Varje år ser jag fram emot EuroBirdwatch-siffrorna, och BirdLifes sammanfattning i år är väl värd att läsa. Den 3–4 oktober deltog över 23 000 personer, 28 BirdLife-partner anordnade 927 evenemang i Europa och Centralasien, och deltagarna registrerade 4,8 miljoner fåglar längs sina höstliga flyttvägar. BirdLife Slovakien samlade in, analyserade och publicerade uppgifterna.
Summorna per land är slående. BirdLife Finland noterade 1,6 miljoner fåglar, BirdLife Sverige 742 877 och MME/BirdLife Ungern 628 635. De tre vanligaste arterna var vitkindad gås (750 000), stare (515 000) och bofink (428 000). Ungern ledde också i antal evenemang (176) och deltagare (3 807), följt av Schweiz i antal deltagare (3 414) och Grekland (2 800). Vogelbescherming Nederland anordnade 150 evenemang, bara efter Ungern.
De uppmärksammade observationerna gör en sådan lista rolig. Rödstrupig piplärka, Richards piplärka och olivryggig piplärka dök upp i Belgien, Danmark och Nederländerna, och gulbrynad lövsångare i Danmark, Schweiz och på Malta. Grekland rapporterade minst 73 mindre spetsbergsgäss och egyptiska gamar, Italien hade bonellikärrörn och kricka, och Skandinavien gav sånglärkssångare, tjocknäbbad lärka och svartansiktad säv. Turkiet räknade 1 128 mindre skrikörnar, medan Iraks lista innehöll irakbabbler, sisihöna, gråhuvad rallhöna och dalmatinska pelikaner.
Artikeln nämner också tidigare upplagor för jämförelse: 2023 över 15 000 deltagare och 3,52 miljoner fåglar, 2025 över 27 000 deltagare. Deltagandet i år är alltså lite lägre än förra året, även om fågelantalet är det högsta av de siffror som anges.
Jag gillar att en så enkel sak, att gå ut och räkna, blir en bild av hela flyttningen. Det påminner mig också om att de vanliga fåglarna, gäss, stare och finkar, är det som gör summorna.
Källa: BirdLife International
