Hemligheten bakom en intressant världsskapande: allt har ett pris.

Det finns en fråga som jag använder mig av allt oftare för att granska mina berättelser: påverkar den värld jag skapat karaktärernas beslut, och därmed, berättelsens gång? Om svaret är nej, så har jag inte skapat en genomtänkt värld; jag har bara konstruerat en bakgrund.

Den centrala idén är enkel och kraftfull: i en fiktiv värld har allt ett pris. Varje aspekt av världen måste innebära en ansträngning, en börda, och den bördan måste vara bestående, konstant och, framför allt, normaliserad för de som lever där. Inte ens utopier är gratis.

Jag talar inte bara om pengar. Priset är den ansträngning som krävs för att en sten ska förvandlas till ett köksredskap, för att en mark ska kunna försörja en familj, eller för att en väl berättad historia ska väcka det kollektiva minnet. Det är där "lore" (världens bakgrundshistoria och traditioner) kommer in i bilden.

Ett bra exempel som illustrerar detta är en trasig kruka. Att karaktären säger "hämta en annan", "låt oss göra en ny" eller "det finns ingen annan" förändrar allt: det säger något om karaktären, om hens omgivning, om hens kultur och om kontexten, allt i en enda mening.

Jag är inte heller övertygad av att upprepa "konflikt, konflikt, konflikt" som om det vore den enda lagen. Konflikt är inte ett felaktigt koncept, men det är inte det enda, och det är inte obligatoriskt. Att tänka på kostnader verkar vara ett mer nyanserat verktyg: världen formar karaktärerna, den förvränger dem, den informerar dem och ger dem ett syfte.

När världen liknar vår, agerar karaktärerna som vi och det krävs inte lika mycket ansträngning. Men när den inte liknar vår, är det värt att fråga sig, scen för scen, vad det kostar varje karaktär att göra det den gör.

Källa: Guajars.