Tar ultralätt verkligen över? Vad enkäterna bland vandrare på långdistans visar

Det känns ofta som om alla på leden har en täcke-quilt, ett tält som bärs med vandringsstavar och en DCF-ryggsäck, så jag tyckte det var intressant att The Trek tittade på sina egna enkätsiffror för att fråga om ultralätt verkligen tar över långvandringen.

Den vanliga definitionen av ultralätt är en basvikt under 10 pund (cirka 4,5 kg). I The Treks enkät från 2025 om Appalachian Trail, med 279 svarande, hamnade bara en liten andel inom det intervallet. Den genomsnittliga vandraren började med en basvikt på 20 pund och slutade på 18. När enkäten först samlade in uppgifterna 2016 var det typiska värdet 19 pund, så i praktiken har nästan ingenting förändrats. PCT visar en liknande bild: Halfway Anywheres enkät från 2025 redovisade en genomsnittlig startvikt på 17,8 pund och en slutvikt på 15 pund.

Författaren erbjuder några förklaringar. Enkätdatan sträcker sig inte tillräckligt långt bakåt för att fånga de stora utrustningsinnovationerna, och många köper lättare grejer för att få plats med bekvämligheter som ett bredare liggunderlag, extra strumpor eller en pocketbok. Kanske blir utrustningen mainstream snabbare än den minimalistiska filosofi som ligger bakom den. Tältvalen säger samma sak: Zpacks Duplex och Durston X-Mid kom på första och andra plats, men Big Agnes Copper Spur, som inte är ultralätt, tog tredjeplatsen. Lätta men inte ultralätta ryggsäckar som Osprey Exos och ULA Circuit dominerade, och den genomsnittliga packningsvolymen var 53 liter.

Det jag tar med mig är att ultralätt är ett spektrum. De flesta vandrare blandar några lätta delar med vanlig utrustning, och många är nöjda med cirka 18 pund. Författaren frågar också var gränsen går för att bli för lätt, eftersom det inte är värt att spara vikt om man vaknar öm i hela kroppen. Om målet är under 10 pund är marknaden enklare än någonsin, men datan visar att de flesta inte delar det målet.

Källa: The Trek