Cyberpunk-miljön Neonmyten: sex raser i Gigapolis, den eviga nattens stad

På Habr hittade jag en artikel om rollspelsmiljön Neonmyten: en ovanlig cyberpunk som utspelar sig i Gigapolis, en stad med evig natt och neonljus. Där lever icke-mänskliga varelser från sex raser, medan människorna gömmer sig i ett dolt distrikt som kallas Epicentrum. I staden föds inga barn: nykomlingar kommer utifrån, och nyfödda i Epicentrum är först människor och blir först senare en av raserna.

Mest gillade jag ”Siffran”, en flerskiktad virtuell kopia av staden som styrs av ”mediegudar”. Den digitala världen är enfärgad, det syns gröna förbindelselinjer mellan prylarna, och meddelanden kan avlyssnas, raderas eller ändras. Det finns också en vacker, logisk detalj: det finns inga skjutvapen i staden, eftersom förbindelsen med Siffran begränsar hastigheten hos verkliga föremål. Och att äga böcker är förbjudet enligt lag.

Raserna är utformade med egna säregna drag. Neovampyrerna har blåsvart hud och svävar ovanför marken, och varje dag måste de ”dricka färgen” från en annan varelse. Zen-chi har inga händer, utan i stället två stenblock med ”fingrar” som de styr med tankens kraft. Dioder är varelser av metall eller plast med ett holografiskt djur som följeslagare, och svampmorfer älskar språkvetenskap och vältalighet. Det finns även djurmänniskor och skuggor. Efter svåra omskakningar kan invånarna till och med ”driva” över till en annan ras.

Spelets grund är ”Pakten”: olika hjältar binds samman av ett gemensamt uppdrag från en observatör i Epicentrum, och att få en inbjudan anses prestigefyllt. För reglerna finns appen ”Neonmyten: Katekes”, där generatorer ersätter tärningen d6, och i sällsynta, komplicerade situationer används en lek med tarotens stora arkana.

Det är ett bra exempel på hur en värld byggs upp av begränsningar som hänger ihop, och inte av en samling slumpmässiga idéer.

Källa: Habr