Guldpressning på läder: Sarah Prideaux bokbindarverktyg

Guldpressning är en av de lädertekner som jag har svårt att slita blicken från: man värmer metallytan på ett litet mässingsverktyg, lägger bladguld över läderet och trycker in ett mönster i ytan. Ett nytt inlägg i bloggen för V&A:s National Art Library handlar just om detta hantverk, genom verktygen snarare än de färdiga böckerna.

Katalogiseraren skriver att hon hittills har registrerat 171 bokbindarverktyg, de flesta tillhörande tre bokbindare: Sarah Prideaux, Charles Ricketts och Sybil Pye. Trettiofem av dem var Prideaux egna; hon signerade dem och skänkte dem till biblioteket mellan 1911 och 1917. Alla användes för guldpressning, vilket ger en sällsynt chans att se stämplarna som gjorde avtrycken vi vanligtvis bara ser på pärmarna.

Det är Prideaux historia som har fastnat för mig. Född i London 1853 undervisade hon i engelska fram till 1888 och blev sedan yrkesbokbindare. Hennes första bindningar möttes 1891 av en kritisk recension: "pittoreska men inte vackra". Ändå gjorde hon långt över 300 senare. Hon var noggrann med materialen och valde bara det finaste läderet och marmorerat omslagspapper. I slutet av 1800-talet designade hon stora verktyg inspirerade av turkiska och syriska kakelplattor i V&A:s samlingar. Ett av dem syns på hennes bindning från 1902 av Vale Press upplaga av Omar Khayyams Rubaiyat.

Inlägget nämner också att hon anställde en skicklig finisher, Lucien Broca, från mitten av 1890-talet till 1900, och inte krediterade honom, vilket var vanligt på den tiden. Hon kallade sig själv den första kvinnan som gjorde karriär inom bokbindning och undervisade i det.

För den som arbetar med läder är det en fin påminnelse om att en stämpel, lite värme och en stadig hand kan bära en hel design. Jag skulle gärna se fler av dessa verktyg fotograferade bredvid de avtryck de lämnat.

Källa: V&A Blog