En lågfeedback-triodförstärkare med noll utgångsimpedans
audioXpress har publicerat om en DIY-projektartikel av Tim Mellow och Peter Farrow, ursprungligen tryckt i maj 2024, som tar sig an ett gammalt problem när man bygger rörförstärkare. Del 1 presenterar konceptet med en förstärkare med noll utgångsimpedans (ZOI) och går igenom konstruktionen av en version med single-ended-ingång.
Problemet är följande: lågfeedback-triodförstärkare har varit populära sedan 1990-talet tack vare sin öppna ljudbild, naturliga tonfärg, rena transienter och mjuka överstyrning. Men det är just feedback som normalt sänker utgångsimpedansen, så att en verklig högtalares varierande impedans inte påverkar ljudet. Högtalare är inte ett rent motstånd. Det finns en stor impedanstopp vid grundresonansen, spolens induktans gör att impedansen stiger med frekvensen, och drivenheter med olika nominella impedanser eller branta delningsfilter skapar ytterligare oregelbundenheter.
Utan feedback beror resultatet på utgångskomponenten. Halvledare, pentoder och strålsvetstetroder har hög utgångsimpedans och beter sig nästan som strömkällor, så utspänningen följer högtalarens impedans, vilket kan göra basen dånig och dåligt kontrollerad. Trioder klarar sig bättre, med en utgångsimpedans på ungefär en fjärdedel till hälften av nominell last, men det är fortfarande inte noll.
Författarna frågar om man kan behålla karaktären hos en lågfeedback-förstärkare och samtidigt få noll utgångsimpedans. De presenterar två konstruktioner: en med single-ended-ingång baserad på en topologi från 1950-talet och en med balanserad ingång, som är en ny konfiguration. Del 2 behandlar den balanserade versionen, mätningar och konstruktionsberäkningar.
Jag gillar att de förklarar varför innan de visar kopplingsschemat. Det är en bra läsning om du bygger eller planerar att bygga en rörförstärkare.
Källa: audioXpress
Problemet är följande: lågfeedback-triodförstärkare har varit populära sedan 1990-talet tack vare sin öppna ljudbild, naturliga tonfärg, rena transienter och mjuka överstyrning. Men det är just feedback som normalt sänker utgångsimpedansen, så att en verklig högtalares varierande impedans inte påverkar ljudet. Högtalare är inte ett rent motstånd. Det finns en stor impedanstopp vid grundresonansen, spolens induktans gör att impedansen stiger med frekvensen, och drivenheter med olika nominella impedanser eller branta delningsfilter skapar ytterligare oregelbundenheter.
Utan feedback beror resultatet på utgångskomponenten. Halvledare, pentoder och strålsvetstetroder har hög utgångsimpedans och beter sig nästan som strömkällor, så utspänningen följer högtalarens impedans, vilket kan göra basen dånig och dåligt kontrollerad. Trioder klarar sig bättre, med en utgångsimpedans på ungefär en fjärdedel till hälften av nominell last, men det är fortfarande inte noll.
Författarna frågar om man kan behålla karaktären hos en lågfeedback-förstärkare och samtidigt få noll utgångsimpedans. De presenterar två konstruktioner: en med single-ended-ingång baserad på en topologi från 1950-talet och en med balanserad ingång, som är en ny konfiguration. Del 2 behandlar den balanserade versionen, mätningar och konstruktionsberäkningar.
Jag gillar att de förklarar varför innan de visar kopplingsschemat. Det är en bra läsning om du bygger eller planerar att bygga en rörförstärkare.
Källa: audioXpress
Kommentarer 0
Skriv den första kommentaren, på vilket språk du vill.
Logga in för att kommentera