Kassettbandet är tillbaka – mödan och kärleken en gång till

Jag hörde att kassettband återigen blivit en tyst trend, så jag grävde fram mitt gamla kassettdäck och mina band längst in i garderoben. Innan cd:n tog över var kassetten det enda verktyget för att ”spela in” musik. Att passa på att spela in låtar från radion, att hyra cd-skivor och kopiera dem till kassett – jag minns det som om det vore i går.

Ett av glädjeämnena på den tiden var att välja band. TDK, SONY, maxell, AXIA, That's – även inom vanlig normalposition fanns flera kvalitetsnivåer, och bara att titta på fodralen och designen kunde fördriva timmar. Jag pressade inspelningsnivån på mätaren ända till gränsen och slog på Dolbys brusreducering. Så skapade jag, band för band, mina egna ”best of”-samlingar.

Så här i efterhand tror jag att det var just mödan som skapade kärleken. Förargelsen när bandet gick av mitt i en låt, huvudbryet med att räkna ut var A-sidan skulle sluta och B-sidan börja – jag älskade alltihop. Den åtråvärda Nakamichi DRAGON fick jag aldrig råd med, men det gläder mig att TASCAM och andra fortfarande tillverkar kassettdäck – nu har jag en ursäkt att digitalisera de gamla inspelningarna.

Källa: JATO online shopマガジン