På sistone har jag blivit helt besatt av trenden med mini-bonsaiterrarier. Det är en kombination av traditionell bonsaikonst och moderna terrarier – ett ekosystem i miniatyr i en glasbehållare som är både vackert och platssnålt. Efter en tids experimenterande har jag landat i några grundläggande punkter som jag vill dela med er som precis har börjat.
Först: välj rätt växt. Alla växter trivs inte i en sluten miljö. Jag tycker att Ficus (mini-fikus) är förstahandsvalet tack vare den fina vedartade stammen, de små bladen och den goda fukttåligheten. Jade plant (paradisträd) passar bara i öppna terrarier, medan portulakarosor trivs i behållare med lock. Undvik kaktusar och suckulenter i slutna behållare eftersom de behöver torrt.
Bottenlagret är extremt viktigt, hoppa inte över det: längst ner ett dräneringslager av grus på 3–4 cm, sedan aktivt kol som filtrerar bort bakterier, sedan en skiljeduk, sedan 8–12 cm jord och överst ett lager mossa. Nybörjarens största misstag är att skippa dräneringslagret eller att vattna för mycket – ett terrarium håller fukten naturligt, så en behållare med lock behöver bara vattnas 1–2 gånger i månaden.
När det gäller skötseln ställer jag behållaren i indirekt ljus (ett fönster mot öster eller norr är perfekt) och undviker stark sol genom glaset, eftersom växthuseffekten lätt kan bränna bladen. Varje vecka tar jag av locket i 30–60 minuter för att vädra och kollar efter mögel eller skadedjur. Att beskära lätt och ofta är bättre än att beskära kraftigt en gång.
Ärligt talat är det roligaste inte slutresultatet, utan att se den pyttelilla trädgården leva och förändras varje dag.
Källa: InBonsai
Vissa träd köps för stammens skull, och den här plantskolejunipern är ett bra exempel. Bonsai Empire dokumenterar sex års arbete med ett träd som var cirka 20 år gammalt när det köptes och redan hade växt i plantskolan i ungefär tio år för att bygga upp material. Det kostade runt 200 USD, en seriös investering som författarna anser motiverad av stammens tjocklek och rörelse.
Den första formningen var den mest kraftfulla. De tog bort en gren som blivit för tjock och ersatte den med yngre grenar som är lättare att böja, och de tog bort mellan 30 och 40 procent av bladverket eftersom trädet var friskt. Därefter rensade de bort hängande skott, parade ihop grenar med liknande tjocklek och trådade dem från huvudgrenarna mot topparna, med tunnare tråd på de tunna grenarna.
Vid ompoteringen täckte de dräneringshålen med nät och fäste två långa trådar för att förankra trädet. De tog bort en del av plantskolans organiska jord och några gamla, mörka rötter, och använde en blandning av akadama, vulkanisk sten och pimpsten. Den gamla jorden byts ut gradvis över flera ompoteringar så att rötterna inte stressas.
Under år 2 till 4 gjordes mycket lite, förutom lätt beskärning två gånger om året. År 5 kom en andra formning med små grenar och vinklar, samt ytterligare en ompotering. I dag är trädet nästan färdigt, med tätare bladkuddar.
Det jag gillar mest är tanken att en bonsai inte har något fast mål: den finslipas varje säsong. En udda detalj är att videons titel nämner 26 år, vilket sannolikt också inkluderar åren i plantskolan.
Källa: Bonsai Empire
Kokedama är en japansk teknik som kombinerar trädgårdsskötsel och hantverk: en klump substrat täckt av mossa, där växten växer utan kruka. JardineriaOn publicerar en guide för att göra en hemma.
När man väljer växt rekommenderar artikeln långsamtväxande arter, som slipper täta omplanteringar, och sådana som föredrar skugga eller halvskugga så att solen inte bränner mossan. Bland de rekommenderade alternativen finns ormbunkar, succulenter, orkidéer och bonsai.
Materialen är universalsubstrat, torv eller maskmull, akadama (en japansk vulkanisk jord som håller kvar fukt och kan ersättas med krossade tegelpannor eller tegel som blötlagts i 24 timmar), mossa som vitmossa, fiskelina eller snöre, sax, en sprayflaska och en stor skål.
Processen börjar med att blanda substrat och akadama med vatten tills det blir en kompakt massa. Man formar en boll med en fördjupning i mitten, placerar växten så att rötterna täcks väl och avslutar med att linda in allt i mossa. Artikeln påminner om att även om klumpen inte blir helt rund ingår det vilda utseendet i charmen. Jag tycker att det är ett lättillgängligt projekt för att komma in i mossans och bonsaiens värld.
Källa: JardineriaOn
Terrarier har blivit en dekorativ och pedagogisk trend i Spanien och i hela Europa, särskilt bland dem som söker lågunderhållna alternativ. JardineriaOn tittar på varför de erövrar hem och kontor.
Artikeln skiljer på två typer. Öppna terrarier behöver regelbunden vattning, medan slutna återvinner sitt eget vatten och sina näringsämnen. För öppna rekommenderas succulenter och kaktusar, för slutna mossor, ormbunkar och fittonior; även köttätande växter nämns.
För att bygga ett föreslås en glasbehållare: med bred öppning för stora växter eller en förseglad burk för ett självförsörjande ekosystem. Sedan kommer ett dräneringslager av sten eller grus, aktivt kol för att filtrera vattnet och undvika lukt, samt ett lämpligt substrat. Placera det borta från direkt solljus, som kan överhetta glaset, och vattna sparsamt: slutna nästan aldrig, öppna varannan till var tredje vecka.
Bland fördelarna nämns användning i skolor för att förklara naturliga kretslopp och fotosyntes, samt terapeutisk effekt av kontakt med växter, med workshops för äldre. Jag gillar tanken på en liten värld under glas som lär ut tålamod och observation.
Källa: JardineriaOn
Jonas Dupuich från Bonsai Tonight delar en ärlig uppdatering om en Cryptomeria som under flera år till största delen lämnats åt sitt öde. Den föregående uppdateringen var från 2020, då trädet fick sin första tråd, och efter det växte det mestadels utan tillsyn.
I oktober 2023, när han skrev Essential Bonsai Book, använde han trädet som fallstudie. En omgång beskärning och trådning fick det att se bra ut, eftersom grundstrukturen redan fanns på plats. Under de följande tre åren blev det dock vildvuxet igen. Han hade lämnat grenarna långa i den tidigare stilen för att inte klippa för mycket på en gång, och i juli 2026 stod det klart att silhuetten behövde en rejäl beskärning.
Volontärerna Nicole och Gianne gjorde större delen av beskärningen. Trädet fotograferades från fyra håll för att bedöma stammens form och grenarnas djup, och tre stora grenar togs bort, en till vänster och två till höger. Sedan trådades trädet, med grenar som behölls för att fylla ut sidorna och baksidan så att formen fungerar från alla vinklar.
Budskapet är att en Cryptomeria helst behöver en eller två beskärningar per år, beroende på tillväxten. Regelbundet underhåll är enkelt men tråkigt, och konsekvent arbete betalar sig till slut. Jag uppskattade den uppriktiga tonen om försummelse, något många av oss kan känna igen oss i.
Källa: Bonsai Tonight
Ibland köper man ett träd främst för stammen, och den här juniperen är ett exempel på det. Bonsai Empire följde trädet i sex år. Vid köpet var det cirka 20 år gammalt och hade redan vuxit i plantskolan i ungefär tio år som material. Det kostade runt 200 USD, en seriös investering som författarna anser motiverad av den kraftiga stammen och dess vackra rörelse.
Under det första året togs en gren bort som blivit för tjock och ersattes med yngre, fortfarande böjliga grenar. Eftersom trädet var friskt togs mellan 30 och 40 procent av bladverket bort. Hängande skott togs bort, par av grenar med liknande tjocklek valdes ut och trådades uppåt från huvudgrenarna, med tunnare tråd på tunnare grenar.
Vid ompoteringen täcktes dräneringshålen med nät och trädet förankrades med två långa trådar. Gamla, mörka rötter togs bort, och det nya substratet bestod av akadama, lavasten och pimpsten. Den gamla organiska plantskolejorden ersätts bara gradvis vid senare ompoteringar.
Under år två till fyra var det lite att göra, förutom underhållsbeskärning två gånger om året. Under år fem kom finjustering av grenverket, ny trådning och en andra ompotering. Vid år sex ser trädet nästan färdigt ut.
Det jag gillar mest är tanken att en bonsai aldrig riktigt är färdig. Intressant nog nämner videons titel 26 år, vilket troligen inkluderar åren i plantskolan.
Källa: Bonsai Empire
Ibland köper man ett träd främst för stammen, och det var precis vad som hände här. Bonsai Empire följde en juniper på ungefär 20 år som redan hade fått växa i plantskolan i omkring tio år som förberedelse. Trädet kostade runt 200 USD. Skaparna kallar det en rejäl investering, men anser att den tjocka stammen med sin vackra rörelse var värd det.
Vid den första formningen togs en gren bort som blivit för tjock och ersattes med yngre grenar som fortfarande böjer sig väl. Eftersom trädet var friskt togs ungefär 30 till 40 procent av bladverket bort. Därefter rensades hängande skott och små kvistar som växte nedåt, grenar med liknande tjocklek trådades två och två, och arbetet gick från huvudgrenarna uppåt, med finare tråd på finare grenar.
Krukan fick också uppmärksamhet: dräneringshålen täcktes med nät, och två långa trådar fäste trädet stadigt. Gamla, mörka rötter togs bort, och den nya jorden bestod av akadama, lavasten och pimpsten. Den gamla organiska jorden försvinner steg för steg vid senare ompoteringar, för att begränsa stressen.
Under år 2 till 4 hände lite, förutom underhållsbeskärning två gånger om året. År 5 kom en förfining av grenverket, ny trådning och en andra ompotering. År 6 ser trädet nästan färdigt ut.
Vad jag personligen gillar är budskapet att en bonsai aldrig riktigt blir klar. Videotiteln nämner förresten 26 år, troligen inklusive åren i plantskolan.
Källa: Bonsai Empire
Billiga plantskolplantor är där de flesta av oss börjar, så det här nybörjarprojektet med en gran fångade min uppmärksamhet. Bonsai Empire tog en femårig Picea abies från ett lokalt trädgårdscenter, där den kostade ungefär 15 USD, och följde den i ungefär fyra år tills den såg ut som en riktig bonsai.
Det första steget var ompotering. Trädet stod i fattig, mest organisk jord, så det flyttades till en blandning av akadama, lavasten och pimpsten. De valde medvetet en rund kruka för att kunna bestämma trädets framsida senare, och de har ännu inte format det. Jag gillar det tålamodet: trädet får tid att sätta sig innan någon börjar klippa.
Cirka sex månader senare kom den första formningen med beskärning och tråd, och många grenar lämnades kvar för att hålla alternativen öppna. Ett år senare beskars grenarna på nytt och trådades mer detaljerat, så vid den tiden hade ungefär två års arbete lagts ner. Sedan fick trädet växa i ungefär två år medan rötterna fyllde krukan och grenarna blev tjockare och mer förgrenade.
Vid den andra ompoteringen togs den gamla jorden bort, rötterna beskars och trädet flyttades till ett nytt substrat och en kruka som passar den slutliga designen. Författarna säger att lite arbete vid varje tillfälle, i stället för en stor översyn, höll projektet igång och fick trädet att utvecklas snabbare.
Personligen tycker jag att det är lugnande. Man behöver ingen dyr förbonsai för att börja, och granen är en art som många nybörjare förbiser. Lärdomen handlar framför allt om återhållsamhet och tajming.
Källa: Bonsai Empire
Bonsaientusiaster på Côte d'Azur bör notera det här datumet. Föreningen Art Bonsaï Club arrangerar en regional utställning i Saint-Jean-Cap-Ferrat den 24 och 25 oktober 2026, en lördag och en söndag.
Evenemanget äger rum i Espaces Les Néréides et Neptune i Saint-Jean-Cap-Ferrat. Inträdet är gratis, vilket gör det till ett bra tillfälle att upptäcka konsten utan förpliktelser, oavsett om man är nyfiken eller redan passionerad.
Programmet innehåller utställningar, en tävling, försäljning, demonstrationer och föredrag. Hedersgäst är Jean-Pierre Cardinal. De exakta öppettiderna framgår inte av evenemangssidan, som dessutom säger att de inte kan garanteras. Det är därför klokt att kontakta föreningen innan man åker dit.
Personligen gillar jag den här typen av regionala utställningar: man ser på nära håll träd som formats under årtionden, och demonstrationerna visar hur en enkel buske successivt tar form. Det är också ett bra tillfälle att prata med de lokala entusiasterna.
Källa: Côte d'Azur France
Världsbonsaikongressen är ett av de sällsynta evenemang där bonsaivärlden möts i verkligt internationell skala. Till den tionde upplagan, som hölls i Kuala Lumpur, reste Bonsai Empire till Malaysia och kom tillbaka med en rapport om en utställning som skiljer sig från vad vi brukar se i Europa eller USA.
Kongressen arrangeras av WBFF, vars ledande idé är världsfred genom bonsai. Den hålls vart fjärde år, och tidigare upplagor har ägt rum i Japan, USA, Sydkorea, Tyskland, Puerto Rico, Kina och Australien. Temat för denna upplaga var enhet i mångfald, och nästa kongress, 2030, planeras i Maastricht i Nederländerna.
Utställningen var evenemangets höjdpunkt, med långt över 150 bonsai utställda. Tropiska arter som fikus, Wrightia och Bucida visade enorma stammar, luftrötter, naturligt kraftfulla bottnar och fint utformade kronor. Det fanns också en internationell suisekiutställning med 63 stenar från 10 länder.
Jag tycker det är spännande att en tradition som är så knuten till tempererade arter ser så annorlunda ut i tropikerna. Artikeln visar de prisbelönta träden tillsammans med bilder och en komplett video från evenemanget.
Källa: Bonsai Empire
I slutet av juli fylldes området kring Pendopo Ronggo Djumeno i Caruban, i Madiun-regenskapet, av små träd. Den tredje Madiun Nyawiji Bonsai Festival pågick i åtta dagar, från 25 juli till 1 augusti 2026, och jag läste reportaget med ett leende.
Siffrorna är imponerande för en festival på regensnivå. 404 bonsai var anmälda, varav 254 i den vanliga klassen och 150 i golden small-klassen. Deltagarna kom från Madiun självt och från många delar av Östra och Centrala Java. Evenemanget handlade inte bara om bedömningen: det fanns en utställning öppen för allmänheten, workshoppar om hur man formar en bonsai och en marknad för krukväxter.
Jag gillade mest orden från två personer på plats. En besökare, Lulu Humaira, sade att hon framför allt dras till mogna bonsai, eftersom skötseln kräver tid, tålamod och uthållighet. Meningen jag antecknade: njut av processen, för ingen process går på en gång. Det passar perfekt för den här hobbyn, och även för dem som gör terrarier eller odlar mossa i lugn takt.
Organisationskommitténs ordförande, Yanuar Ristianto, sade att festivalen inte bara är en tävling. Enligt honom är den ett sätt att introducera bonsaikonsten och samtidigt öppna kreativa ekonomiska möjligheter med krukväxter i Madiun-regenskapet. Han hoppas också att entusiasmen hos bonsaiälskare i regionen ska blomstra igen.
För mig är sådana nyheter uppmuntrande, eftersom de visar att de lokala bonsaigemenskaperna lever och växer långsamt, inte bara i storstäderna. Jag hoppas att den här festivalen blir ett årligt evenemang.
Källa: RRI.co.id (Madiun)
