Runda klockor räcker: de triangulära klockornas framväxt

De flesta klockor är runda: ett runt fodral, en rund urtavla och massor av runda mekaniska delar under. Men på sistone har kända personer börjat bryta mot den normen. Harry Styles bar en Cartier Tank Louis, Connor Storrie plockade fram en Jaeger-LeCoultre Reverso på en modevisning, och rektangulära klädklockor ifrågasätts inte längre på röda mattan. Enligt en artikel i GQ är nästa steg trianglar.

Sådana klockor är sällsynta på marknaden, men de bra exemplen har starka argument. Anoma A1, med sitt rundade triangulära fodral inspirerat av ett fritt format bord som Charlotte Perriand ritade på 1950-talet, nämns som det bästa senaste exemplet. Angles Triscope och Nectere Eclipse omnämns också.

Det som verkligen fångade min uppmärksamhet var pionjärerna. Richard Arbibs Hamilton Ventura kom 1957 som världens första elektriska armbandsur och ser nästan 70 år senare fortfarande futuristisk ut. Under samma period ritade Gilbert Albert den triangulära Patek Philippe ref. 3412. Den är tillverkad i 18 karat guld och endast ett fåtal exemplar gjordes.

Varför vann då cirkeln? Experterna i artikeln säger helt enkelt att den fungerar: cirkeln är symmetrisk, enkel att tillverka, passar naturligt till ett runt urverk och sitter bekvämt på handleden. Med trianglar är det svårare att fästa armbandet, ordna urtavlan och täta hörnen snyggt.

För vintageklockentusiaster tycker jag att artikeln ger en bra utgångspunkt för att tänka på hur form och mekanik hänger ihop.

Källa: GQ Türkiye