Ett köttätande krukväxt som jagar svampmyggor: den mexikanska tätörten
Varje september kommer svampmyggorna tillbaka i krukväxternas jord. Gardening Know How föreslår en charmigare lösning än gula klisterfällor: odla en tätört, även kallad ping efter det latinska namnet Pinguicula.
Tätörter är små köttätande växter. Bladen växer i prydliga rosetter och är täckta av en klibbig dagg som ger dem ett silvrigt, glittrande utseende, och myggor blir lätt fångade. Under våren eller sommaren kommer små blommor på smala stjälkar. Artikeln säger att större exemplar till och med fångar myggor.
Alla tätörter är inte lika bra på det. Mexikanska, eller tropiska, tätörter har breda, platta blad som ger insekterna mer landningsyta, och de är lättare att odla än de nordamerikanska arterna, som behöver fuktiga förhållanden och lätt ruttnar. De mexikanska är tillräckligt tåliga för att stå på ett fönsterbräde utan större krångel.
Artikeln pekar ut två arter: Pinguicula cyclosecta, den purpurbladiga tätörten, med djupt violetta blommor och blad som kan få en lavendelton, och Pinguicula esseriana, med blekgröna blad med rosa skimmer och ljusare lila blommor. Båda blir cirka 10 centimeter höga och breda.
Jag gillar hur detta gör ett besvär till en anledning att lägga till något ovanligt i samlingen. Det är en liten, prydlig växt som förtjänar sin plats i hyllan.
Tätörter är små köttätande växter. Bladen växer i prydliga rosetter och är täckta av en klibbig dagg som ger dem ett silvrigt, glittrande utseende, och myggor blir lätt fångade. Under våren eller sommaren kommer små blommor på smala stjälkar. Artikeln säger att större exemplar till och med fångar myggor.
Alla tätörter är inte lika bra på det. Mexikanska, eller tropiska, tätörter har breda, platta blad som ger insekterna mer landningsyta, och de är lättare att odla än de nordamerikanska arterna, som behöver fuktiga förhållanden och lätt ruttnar. De mexikanska är tillräckligt tåliga för att stå på ett fönsterbräde utan större krångel.
Artikeln pekar ut två arter: Pinguicula cyclosecta, den purpurbladiga tätörten, med djupt violetta blommor och blad som kan få en lavendelton, och Pinguicula esseriana, med blekgröna blad med rosa skimmer och ljusare lila blommor. Båda blir cirka 10 centimeter höga och breda.
Jag gillar hur detta gör ett besvär till en anledning att lägga till något ovanligt i samlingen. Det är en liten, prydlig växt som förtjänar sin plats i hyllan.
Kommentarer 0
Skriv den första kommentaren, på vilket språk du vill.
Logga in för att kommentera